flyttbloggen

Nå, hur var det nu?
Ni undrar säkert, nu när vi har varit på Mallorca hela familjen och sett oss omkring i vår nya miljö.

Jo, det var varmt och skönt, gemenskap och tapas. Precis så trevligt och välkomnande som man kan hoppas på.

I Sverige, har jag en känsla av, väljer folk sina vänner med överdriven nogsamhet. Jag hörde på tvn häromdan att folk är så kritiska, att det börjar bli svårt för singlar att hitta partners. Man retar sej alltid på nåt sådär i början - typ att karlstackarn håller gafflen fel - att det aldrig blir en andra dejt och att man på så sätt missar den där kärleken som växer fram över tid. Lite sådär är det nog med vänner också, här i Sverige.

När man kommer utomlands, och bor i ett annat land, då blir folk så dödens glada bara man pratar samma språk! Och, herregud, vilken lycka om nån har barn i samma ålder som kan leka tillsammans. Man finner alla möjliga sätt att umgås på; stående lunchträffar, fikor och stränder där man alltid ses en viss tid en viss veckodag. Kraven på nybakat finns inte, man ses över en cola.
Och jag gillar det. Så himla trevligt och avslappnat. Man är i samma sits, och behöver inte bevisa nåt. Det svenska ögnandet och uttittandet av medmänniskorna har på nåt vis fadat ut. Alla är på sitt vis privilgerade.