flyttbloggen

Idag var jag ute och gick genom den här otroligt vackra staden. Det var bara jag och podden, och jag njöt av det vackra vädret.

Jo, jag gick där och försökte tänka på Mallorca och planera lite inför det kommande äventyret. Men, nä, det var rent omöjligt. Allt jag kunde tänka på var solskenet, knoppande träd, blommor i alla trädgårdar och det glittrande sundet.

Idag längtar jag alltså inte alls till Spanien.
Idag är Sverige allt för bra i sin vårkostym.
Idag är det här hemmaplan.
Och vi ska äta kroppkakor.

Maken hade på ett förtjänstfullt sätt fyllt på vårt spanska hem med diverse husgeråd och andra varor till vi skulle åka ner med familjen. När man flyttar in i ett sedan länge obebott hus, finns det nästan hur mycket grejer som helst man behöver köpa.
Det ingick ett par omgångar sängkläder och handdukar. Det fanns tallrikar och grytor, bestick och glas, micro, brödrost och en tv. Däremot saknades saker som strykjärn, dammsugare, köksredskap som slevar, vispar, rivjärn, osthyvel, smörknivar. Inte heller fanns det toapapper, tvättmedel, diskmedel, trasor, moppar och guvetallt.
Väl hemma igen, har vi kommit på ytterligare ett tjugotal smågrejer som vi behöver köpa. Dessutom finns det inga brandvarnare i huset, det är väl det minsta man kan begära.

Det första vår son gjorde på Mallorca, var att dra på sej badbrallor och simglasögon (han har känsliga ögon) och hoppa kanonkula ner i poolen. Han kom snabbt upp som en kork, krängde sej upp över poolkanten och började stortjuta. Han hade inte tänkt på att vattnet var ca18 grader och att han inte bottnade, så han fick naturligtvis panik.
Senare samma dag, reparerade vi misslyckandet med att åka till stranden och titta på havet. Ja, det var vi vuxna som tyckte det var lämpligt att bara stå på stranden och titta. Det dröjde inte länge innan barnen har dyngsura från midjan och ner, och maken fick åka tillbaka hem efter handdukar och badkläder.
Stranden, som ligger fem minuter med bil från huset, återvände vi till dagen efter också. Då hade vågorna spolat iland en död havssköldpadda, det var en sorglig syn. Men barnen tyckte förstås att det var spännande att se, och inse att det finns lite andra djur i Medelhavet än hemma i Östersjön. Nu klurar vi på var vi kan tänkas få se delfiner.

I går kom det en lastbil och hämtade de grejer som vi kommit fram till att vi behöver ta med oss till Mallorca. Det blev ju inte överdrivet mycket prylar precis, fyra flyttlådor, en tv, en tvbänk och en cykel.

Jodå, cykeln (min gamla) fick åka med, så nu var det beslutet fattat. Utmaningen blir nu att hitta en verkstad som kan laga punkan, justera växlarna och byta kedja. Äh, fast det är väl egentligen inte mycket till utmaning, det finns mycket cyklar och cyklister på ön. Faktum är att det finns en hel del cykelleder och cykelvägar också. Med tillhörande tyskar i färgglada, blanka brallor.

Jag skickade också med matberedaren jag fick på födelsedagen. När vi var på Mallorca sist, spanade jag i mataffären efter mjöl, jäst och bakpulver. Jag har ju tänkt mej att jag ska baka bröd, vi får väl se. Det verkade finnas "self raising flour", alltså mjöl med bakpulver iblandat, som man sett i brittiska matprogram.
Matberedaren kan ju också vara bra i fall jag skulle bli sugen på raggmunk eller nåt avancerat bakverk.

Maken packade omsorgsfullt ner xboxen (först tokspelade han i två dar för att minska abstinensen).

Det har varit svårt att avgöra vad som skulle med. Man kan ju inte skicka iväg grejer som man kan komma att behöva här, samtidigt som vi inte kan ta vissa grejer på flyget själva.
Sen slås jag allt oftare av hur lite saker man egentligen behöver ta med sej, just för att det är specifikt svenskt eller att det inte skulle gå att få tag på i Spanien. Som sagt är det ju liksom inte Sudan.
Och fakum är att det mesta vi äger är köpt på det stora möbelvaruhuset som ägs av Ingvar, alltså inga antikviteter, tjusig konst eller dyrbara textilier.
Nä, jag tror vi rer oss utan de flesta av våra prylar. Skönt.

Nå, hur var det nu?
Ni undrar säkert, nu när vi har varit på Mallorca hela familjen och sett oss omkring i vår nya miljö.

Jo, det var varmt och skönt, gemenskap och tapas. Precis så trevligt och välkomnande som man kan hoppas på.

I Sverige, har jag en känsla av, väljer folk sina vänner med överdriven nogsamhet. Jag hörde på tvn häromdan att folk är så kritiska, att det börjar bli svårt för singlar att hitta partners. Man retar sej alltid på nåt sådär i början - typ att karlstackarn håller gafflen fel - att det aldrig blir en andra dejt och att man på så sätt missar den där kärleken som växer fram över tid. Lite sådär är det nog med vänner också, här i Sverige.

När man kommer utomlands, och bor i ett annat land, då blir folk så dödens glada bara man pratar samma språk! Och, herregud, vilken lycka om nån har barn i samma ålder som kan leka tillsammans. Man finner alla möjliga sätt att umgås på; stående lunchträffar, fikor och stränder där man alltid ses en viss tid en viss veckodag. Kraven på nybakat finns inte, man ses över en cola.
Och jag gillar det. Så himla trevligt och avslappnat. Man är i samma sits, och behöver inte bevisa nåt. Det svenska ögnandet och uttittandet av medmänniskorna har på nåt vis fadat ut. Alla är på sitt vis privilgerade.

Idag fick vi tillgång till huset. Maken åkte dit för att ta emot nycklar och besiktiga städningen. Det har stått obebott sen augusti och när vi var där med mäklaren i februari, hade en helt del skräp, löv och sand blåst in via luftkonditioneringen. Det var också lite trevliga myror och baggar som hade tagit sej vinterviste i hörnen.
Allt detta förväntade sej maken inte se igen idag. Det skulle vara nystädat, enligt vicevärden. Men tyvärr var det mesta av skräpet insopat under mattorna. Inga textilier var tvättade, vilket vi önskat särskilt, och kylskåpet var fortfarande insmetat med äggula. Trevligt.
Men maken satte hårt mot hårt, och vicevärden skämdes. Alla gardiner, kuddar och annat är nu på tvätt och en barsk tysk städerska är i full gång med att sanera så att det blir beboeligt igen. Maken hade ju tänkt sej att fylla kylen och bo i huset i natt.
Täcken ingick tydligen inte i hyran, och lika bra är väl det kanske. Tyska städerskan sa att det inte var vanligt i Spanien, utan att det mest var skandinaver som ville ha sånt. Det blir till att åka till Ingvars stora möbelvaruhus och handla.

På söndag beger vi oss samtliga till Mallorca. Det ska bli skönt att komma dit igen. Vädret därnere är nu att jämställa med en bra svensk sommar.
Och det bästa är att hela familjen ska med, nu ska barnen också få se hur det ser ut. Vi ska besöka skolan , och jag tror det blir nyttigt för barnen. Hittills har allt varit väldigt abstrakt för dem, de har inte vetat om det handlar om semester en vecka, eller om vi verkligen ska bo där. Dessutom har vi en vecka på Cypern inbokad i maj (vi bokade den i augusti, då hade vi ju ingen aning om att vi skulle flytta till Mallorca), vilket också har bidragit till förvirringen.
Så, ner med solbrillor och sommarskor i väskan.
Undrar om poolen är uppvärmd...

(Till alla tjyvar och bovar vill jag säga att vårt hus i Sverige är larmat och mycket väl tillsett under tiden vi är borta. Ha!)