Nya tarmflora önskas
Det pratas mycket om maten i de svenska butikerna. Jag har, som svensk och sjuksköterska, väl utvecklad bacillskräck.
"Jao, maoten e no ente som i Sväje. Ja menns nä vi va i Italjen, dåu söcklade buden raukt enn e köuket pa hötellt!", sa svärfar när vi pratade om livsmedelshygienen i Sydeuropa.
Jag berättade om alla slakteributiker jag sett på Mallorca. Alla frukt- och grönsaksmarknader som jag hörde talas om. Och brödet. Jag tänker mej att jag ska vänja mej vid att handla mer dag för dag. Fem fläskkotletter inslagna i papper. Inga storpack att knöla ned i frysen.
Visst finns det stormarknader också, jag har sett de tyska kedjornas butiker. Men det lockar inte mej, jag längtar efter det lilla formatet. Jag vill veta att grisen inte har rest kring halva världen innan den blev kotlett. Jag har ju sett Jamie stanna vespan utanför favoritslaktarens butik, det vill jag också. Ha möjligheten att få en viss bit, med eller utan ben, med eller utan svål. Utan vakuum, hanterat av människor med respekt och yrkesstolthet.
"Ingen köper frukt och grönt i butikerna här, det handlar man på marknaderna", sa en kvinna vi träffade. Tack och lov för detta. Tänk, allt är närproducerat, moget, nyplockat. Troligen går också att hitta obesprutat också. Herregud, ön är ju full av tyskar, då måste det ju finnas biodynamiska grönsaker. Vad skulle de annars äta? Jag tänker mej att där står folk och säljer det de odlat (romantisk bild kanske, men jag gillar tanken), nåt de är stolta över, fräscha grejer, plockat för hand. Läser i guideboken att man odlar olika sorters meloner, persikor, apelsiner förstås, mandel, tomater, nektariner, clementiner, citroner, avokado, auberginer, gurkor och mycket, mycket mer på Mallorca. Jag har sett mandelträden blomma, och de är många. Som äppelträden på Österlen i maj. (Påminner mej också om några vänner som hade afrikaner på besök i sin svenska trädgård. Afrikanerna, som aldrig varit i Europa, höll på att svimma av lycka när de såg att det fanns äpplen på träden. Det var den lyxigaste frukt de kunde tänka sej att få smaka!)
Jag ser också nån slags fiskmarknad framför mej (och jag tänker på Crabbofix och hans arga fru). Fisk, skaldjur, bläckfisk. En god vän undrade om det ingick paella när man hälsar på oss på Mallorca. Jag har aldrig ätit paella, framförallt för att det känns som en säker matförgiftning när man är på semester. Sen gillar jag inte saffran. Men jag ska tänka på saken.
Jag ska börja skriva shoppinglista på spanska. Eller till och med på katalanska. Tänk vilket utmärkt sätt att lära sej glosor, stå där på maxi och fundera på vad det kan ha varit jag menade när jag skrev listan.
Sen får jag nog inse att det kanske kommer att ta ett tag att vänja sej. Jag menar, äta och se glad ut, även om man kan misstänka att man får med nåra nya baciller i tarmfloran. Men what the heck, det blir kul!
Och huset vi ska hyra har fyra toaletter.
Trädgårdsfunderingar
Jag går en runda i min nedvissna svenska villaträdgård med blommande snödroppar och vitlök på väg upp. Funderar på hur mitt spanska trädgårdsliv kan komma att se ut. Trädgårdsliv utan Louise Odier, pipört och syréner. Utan växthuset.
Väninnan undrade om det fanns några krus i den spanska trädgården, nej det fanns det inte. Men det fanns ett par rejäla palmer, bougainvillae och nån slags pinjeträd. Det finns en liten pool, en rejäl uteplats och en terass som man når från övervåningen. Jag ämnar ställa dit en mängd krus och annat, det såg lite fattigt ut utan grönska.
Här hemma har jag två stora citronträd som jag drivit upp från kärnor. De är säkert 12 år vid det här laget, men de har aldrig blommat. I den spanska trädgården skulle de säkert trivas bättre än i det svenska vardagsrummet som de bor i på vintern. På sommaren står de i skuggan på altanen, och man kan riktigt se hur de sträcker på sej när de får komma ut i friska luften.
Olivträdet som jag köpte på handelsträdgårdens rea i höstas, trivs inte inne, det är för torrt och varmt. På Mallorca är olivträd i krukor vanligt, de hade tjocka stammar och blanka blad.
På sensommarn förra året hällde jag ut en halv påse korianderfrön i en kruka i växthuset. Tack vare det konstiga vädret har jag haft färsk koriander hela vintern. Persiljan är också jättefin. Undrar om jag kommer att ha en örtagård i krukor på Mallorca. För guhjälpe den som gör hål i marken i den hyrda trädgården!
Väninnan undrade om det fanns några krus i den spanska trädgården, nej det fanns det inte. Men det fanns ett par rejäla palmer, bougainvillae och nån slags pinjeträd. Det finns en liten pool, en rejäl uteplats och en terass som man når från övervåningen. Jag ämnar ställa dit en mängd krus och annat, det såg lite fattigt ut utan grönska.
Här hemma har jag två stora citronträd som jag drivit upp från kärnor. De är säkert 12 år vid det här laget, men de har aldrig blommat. I den spanska trädgården skulle de säkert trivas bättre än i det svenska vardagsrummet som de bor i på vintern. På sommaren står de i skuggan på altanen, och man kan riktigt se hur de sträcker på sej när de får komma ut i friska luften.
Olivträdet som jag köpte på handelsträdgårdens rea i höstas, trivs inte inne, det är för torrt och varmt. På Mallorca är olivträd i krukor vanligt, de hade tjocka stammar och blanka blad.
På sensommarn förra året hällde jag ut en halv påse korianderfrön i en kruka i växthuset. Tack vare det konstiga vädret har jag haft färsk koriander hela vintern. Persiljan är också jättefin. Undrar om jag kommer att ha en örtagård i krukor på Mallorca. För guhjälpe den som gör hål i marken i den hyrda trädgården!
På resande tass
Tillbaka i hemlandet efter fyra dagar på resande tass. Trevligt att vara på tur på tu man hand, ovanligt måste jag säga. Vi lämnade barnen i säkert förvar med farföräldrar och mormor.
Jag har inget emot att vara bortrest, men själva resandet tycker jag är jobbigt. Och, nej, det är inte för att jag är flygrädd. Jag tycker bara det är bökigt med väskor och flygplatser och pass och kontroller av min lilla påse med nässpray och läppglans och allt sittande och trängsel. Jag har inte fobi för att flyga, men däremot cellskräck, höjdskräck och nåt som gränsar till emetofobi. Dessutom får jag en obehaglig känsla av att jag lämnar mitt hem för sista gången, varje gång jag ska resa nånstans.
Jaja, jag försöker tillskriva det mesta av detta att jag sällan reser, och därmed är ovan.
(Mallorca. Nu har vi ett hus där. Snart är det där vi bor. Jo, det känns härligt. Samtidigt är det otäckt och ovant och skitnervöst. Hur ska det gå?)
Resan ner klaffade perfekt. Arlanda-Zürich-Palma, kanon. Taxi mot hotellet som maken bokat på nätet (Kan vi inte bo på golfklubben, sa jag innan. Nä, det blir alldeles för dyrt, svarade maken. Hmm.). Hotellet var stängt för ombyggnation, vi hänvisades till systerhotellet brevid. Det hade också behövt byggas om, kunde man konstatera.
Natten därpå bodde vi fint på golfklubben.
Vi hämtades i bil av mäklaren. Kollade på tre "objekt". Fastnade för det första och hamnade i ett jättebråk mellan mäklaren, en annan mäklare och husföretaget. Det tog en halv dag att reda ut.
Dagen därpå skaffade vi konto i en katalansk bank, åt mat på tjusig krog och tjabbade med mäklaren som nu plötsligt skulle ha 4200 euro i förmedlingsprovision.
På fjärde dagen skulle vi skriva hyreskontrakt. Då ville husföretaget plötsligt ha 8400 euro i cash som deposition. Det var det ingen av oss som hade på oss. Mera tjabb. Maken nämner att hans chef köpt en av de närbelägna golfvillorna. Husföretagets representanter skiner upp, och kontraktet kan skrivas under.
Vi reste hemåt. Fem timmar på flygplatsen. Fyra timmar och tjugo minuters flygtid. McDonaldsmat klockan 23. Badade badkar och sov på radisson och flög hem till sju minus i Kalmar idag kl 08.
Nu är jag lite trött, men kan ändå konstatera att snooker är min nya favoritsport och att Iniesta är en futbolista muy pálido.
Jag har inget emot att vara bortrest, men själva resandet tycker jag är jobbigt. Och, nej, det är inte för att jag är flygrädd. Jag tycker bara det är bökigt med väskor och flygplatser och pass och kontroller av min lilla påse med nässpray och läppglans och allt sittande och trängsel. Jag har inte fobi för att flyga, men däremot cellskräck, höjdskräck och nåt som gränsar till emetofobi. Dessutom får jag en obehaglig känsla av att jag lämnar mitt hem för sista gången, varje gång jag ska resa nånstans.
Jaja, jag försöker tillskriva det mesta av detta att jag sällan reser, och därmed är ovan.
(Mallorca. Nu har vi ett hus där. Snart är det där vi bor. Jo, det känns härligt. Samtidigt är det otäckt och ovant och skitnervöst. Hur ska det gå?)
Resan ner klaffade perfekt. Arlanda-Zürich-Palma, kanon. Taxi mot hotellet som maken bokat på nätet (Kan vi inte bo på golfklubben, sa jag innan. Nä, det blir alldeles för dyrt, svarade maken. Hmm.). Hotellet var stängt för ombyggnation, vi hänvisades till systerhotellet brevid. Det hade också behövt byggas om, kunde man konstatera.
Natten därpå bodde vi fint på golfklubben.
Vi hämtades i bil av mäklaren. Kollade på tre "objekt". Fastnade för det första och hamnade i ett jättebråk mellan mäklaren, en annan mäklare och husföretaget. Det tog en halv dag att reda ut.
Dagen därpå skaffade vi konto i en katalansk bank, åt mat på tjusig krog och tjabbade med mäklaren som nu plötsligt skulle ha 4200 euro i förmedlingsprovision.
På fjärde dagen skulle vi skriva hyreskontrakt. Då ville husföretaget plötsligt ha 8400 euro i cash som deposition. Det var det ingen av oss som hade på oss. Mera tjabb. Maken nämner att hans chef köpt en av de närbelägna golfvillorna. Husföretagets representanter skiner upp, och kontraktet kan skrivas under.
Vi reste hemåt. Fem timmar på flygplatsen. Fyra timmar och tjugo minuters flygtid. McDonaldsmat klockan 23. Badade badkar och sov på radisson och flög hem till sju minus i Kalmar idag kl 08.
Nu är jag lite trött, men kan ändå konstatera att snooker är min nya favoritsport och att Iniesta är en futbolista muy pálido.
Musik i exil
Jag har funderat på vad som kan komma att hända med min musiksmak, nu när jag ska bo i utlandet.
Brorsan har alltid klagat på att jag lyssnar på så "depressiv musik". När han lyssnade på Status Quo, lyssnade jag på Smiths och när han diggade Kenneth and the Knutters, så valde jag Lloyd Cole.
Nu kan jag väl hålla med om att min musiksmak hittills, varit ganska anpassad till det nordiska klimatet och kynnet. Ett litet altare tillägnat melankoli och längtan. Lite av Lugna favoriter goes suicidal, om ni fattar. Och hur ska det passa in i medelhavsklimatet?
Kom att tänka på detta när Christer Sjögren sjöng i Melodifestivalen igår; "I Love Europe". Är det sånt man ska stå ut med nu? Eller blir en återgång till Gypsy Kings? Ska det nu vara "Macarena", Las Ketchup och fågeldansen? "Copacabana", kanske?
Jag är lite orolig för att det ska läcka över lite musik från Magaluf... grisfest med sura trumpetsolo och tokspelande gitarrister.
Kanske hade Portugals fado-tradition passat bättre? Eller är det inte så att det är i Dublin jag hör hemma? Lite mer "Så länge skutan kan gå"-stämning än "Macarena" kanske?
Får väl ratta in lokalradion när jag kommer fram.
Tills vidare besked i frågan, lämnar jag er med dessa glada spanjorer.
Brorsan har alltid klagat på att jag lyssnar på så "depressiv musik". När han lyssnade på Status Quo, lyssnade jag på Smiths och när han diggade Kenneth and the Knutters, så valde jag Lloyd Cole.
Nu kan jag väl hålla med om att min musiksmak hittills, varit ganska anpassad till det nordiska klimatet och kynnet. Ett litet altare tillägnat melankoli och längtan. Lite av Lugna favoriter goes suicidal, om ni fattar. Och hur ska det passa in i medelhavsklimatet?
Kom att tänka på detta när Christer Sjögren sjöng i Melodifestivalen igår; "I Love Europe". Är det sånt man ska stå ut med nu? Eller blir en återgång till Gypsy Kings? Ska det nu vara "Macarena", Las Ketchup och fågeldansen? "Copacabana", kanske?
Jag är lite orolig för att det ska läcka över lite musik från Magaluf... grisfest med sura trumpetsolo och tokspelande gitarrister.
Kanske hade Portugals fado-tradition passat bättre? Eller är det inte så att det är i Dublin jag hör hemma? Lite mer "Så länge skutan kan gå"-stämning än "Macarena" kanske?
Får väl ratta in lokalradion när jag kommer fram.
Tills vidare besked i frågan, lämnar jag er med dessa glada spanjorer.
Trygghetspundare
Vi ska alltså flytta. Och varje gång jag ska berätta det för nån, så känns det heeeelt bisarrt. Det finns nog inte två människor till på jorden som är såna trygghetspundare som maken och jag. Vi som knappast frivilligt lämnar vårt hem i vanliga fall, vi ska nu bygga upp ett nytt i ett annat land. Märkligt.
Det bor tydligen 20000 svenskar på Mallorca. Det är ju tryggt. Jag kanske inte ens behöver lära mej en enda spansk fras, kanske kan gå runt och säga "hejhej" där också. Det vore trist tycker jag. Nu när jag har fått en egen spansk-svensk-svensk-spansk ordbok med minigrammatik. Till middag idag ska vi ha pavo fritas, alltså stekt kalkon. Skidskytte fanns inte med i ordboken, men jag håller på att öva in frasen "hay buena nieve para esquiar", den kommer jag ha mycket nytta av, det känner jag på mej.
Igår var jag hos min suveräne husläkare, eftersom jag hade så oerhört ont i halsen. Och mycket riktigt hade jag las anginas (det låter som om det skulle handla om kärlkramp, angina pectoris, men tackålov inte), tonsillit eller halsfluss. Frågade också vad han trodde om eventuellt extra vaccinationer för barnen.
"Jåå duu, dei hår ja ente ein ååning ömm", sa han på sin breda göteborgska. "Mouste kölla ypp dei, duu."
"Ja, fast det är ju inte precis som att flytta till Sudan eller Colombia", sa jag. Efter en stunds rekande kom han fram till att det "la ei sömm å flötta te Nörrje eller nött, sömm eitt grannlann". Man behöver inte ens vaccinera sej mot hepatit A längre. Det var ju skönt, det blev ett bestyr mindre på det viset.
Vi ska åka ned till Mallorca på tisdag, för att hitta ett bra hus att bo i. Det verkar inte bli nåt problem, däremot är det lite bråttom att göra klart kontraktet, innan husägarna börja hyra ut på säsong. Vi ska ju bo lite längre än så, och helst slippa flytta varannan månad.
Husen vi ska titta på har tre sovrum och tre badrum. Det känns ju lite lyxigt. Undrar var jag ska duscha idag? Äh, jag tar det gula badrummet. Möblerat är det också, ett av husen ägs av ett brittiskt par, så då ni ju räkna ut hur inredningen ser ut. Inte det nordiskt spartanska precis.
Ett par av husen, och marklägenheterna, har egen pool. Jo, det är ju också lyxigt. Men det slog mej att det ju är minst lika viktigt att det finns en allmän pool för bostadsområdet också. Det kan vara bra, typ som att gå till lekparken med barnen. Barnen kan skaffa trevliga vänner, och vi kan prata med föräldrarna.
Goda vänner har också börjat boka in sej, för att komma och bo hos oss. Det är ju verkligen trevligt. Gissar att alla badrummen kommer att bli flitigt använda. Vi, som är av ovanligt gästfri natur, kan ibland ha lite svårt att säga nej, men det ska vi bli bättre på nu.
"Vi tänkte komma i oktober", sa svägerskan igår, " och sen kommer vi i mars också." Då är det ju verkligen skönt att vi inte valde Sudan eller Colombia, dit är det ju betydligt svårare och mer tidsödande att ta sej.
Nej, jag tycker verkligen det är trevligt att folk vill komma. Dock kan man ju tänka på att vi bor ju faktiskt där. Vi har ju vardag och skola därnere. Därmed kan det ju bli svårt att hålla med middag, guidade turer, utlåning av bil och handdukar och sånt varannan vecka. Fast det tror jag de flesta fattar.
Det bor tydligen 20000 svenskar på Mallorca. Det är ju tryggt. Jag kanske inte ens behöver lära mej en enda spansk fras, kanske kan gå runt och säga "hejhej" där också. Det vore trist tycker jag. Nu när jag har fått en egen spansk-svensk-svensk-spansk ordbok med minigrammatik. Till middag idag ska vi ha pavo fritas, alltså stekt kalkon. Skidskytte fanns inte med i ordboken, men jag håller på att öva in frasen "hay buena nieve para esquiar", den kommer jag ha mycket nytta av, det känner jag på mej.
Igår var jag hos min suveräne husläkare, eftersom jag hade så oerhört ont i halsen. Och mycket riktigt hade jag las anginas (det låter som om det skulle handla om kärlkramp, angina pectoris, men tackålov inte), tonsillit eller halsfluss. Frågade också vad han trodde om eventuellt extra vaccinationer för barnen.
"Jåå duu, dei hår ja ente ein ååning ömm", sa han på sin breda göteborgska. "Mouste kölla ypp dei, duu."
"Ja, fast det är ju inte precis som att flytta till Sudan eller Colombia", sa jag. Efter en stunds rekande kom han fram till att det "la ei sömm å flötta te Nörrje eller nött, sömm eitt grannlann". Man behöver inte ens vaccinera sej mot hepatit A längre. Det var ju skönt, det blev ett bestyr mindre på det viset.
Vi ska åka ned till Mallorca på tisdag, för att hitta ett bra hus att bo i. Det verkar inte bli nåt problem, däremot är det lite bråttom att göra klart kontraktet, innan husägarna börja hyra ut på säsong. Vi ska ju bo lite längre än så, och helst slippa flytta varannan månad.
Husen vi ska titta på har tre sovrum och tre badrum. Det känns ju lite lyxigt. Undrar var jag ska duscha idag? Äh, jag tar det gula badrummet. Möblerat är det också, ett av husen ägs av ett brittiskt par, så då ni ju räkna ut hur inredningen ser ut. Inte det nordiskt spartanska precis.
Ett par av husen, och marklägenheterna, har egen pool. Jo, det är ju också lyxigt. Men det slog mej att det ju är minst lika viktigt att det finns en allmän pool för bostadsområdet också. Det kan vara bra, typ som att gå till lekparken med barnen. Barnen kan skaffa trevliga vänner, och vi kan prata med föräldrarna.
Goda vänner har också börjat boka in sej, för att komma och bo hos oss. Det är ju verkligen trevligt. Gissar att alla badrummen kommer att bli flitigt använda. Vi, som är av ovanligt gästfri natur, kan ibland ha lite svårt att säga nej, men det ska vi bli bättre på nu.
"Vi tänkte komma i oktober", sa svägerskan igår, " och sen kommer vi i mars också." Då är det ju verkligen skönt att vi inte valde Sudan eller Colombia, dit är det ju betydligt svårare och mer tidsödande att ta sej.
Nej, jag tycker verkligen det är trevligt att folk vill komma. Dock kan man ju tänka på att vi bor ju faktiskt där. Vi har ju vardag och skola därnere. Därmed kan det ju bli svårt att hålla med middag, guidade turer, utlåning av bil och handdukar och sånt varannan vecka. Fast det tror jag de flesta fattar.
Man kan ju inte bara sluta jobba
Jag har jobbat på sjukhuset i två år nu. Vik naturligtvis, hela tiden, det nuvarande går ut sista augusti.
Hade jag fått ett nytt vik i september hade jag blivit in-lasad, alltså fått en fast tjänst. Men nu ska jag ju vara tjänstledig från juni, och då kan man ju inte få nåt nytt vik. Man kan inte vara tjänstledig från en tjänst man inte har. Suck. Såna frågor är det tråkigaste jag vet, antagligen för jag inte kan nåt om det.
Nästa steg blir att prata med personaladministratören på kliniken. Jag vill ju ta ut alla semesterdagar, flex och komptimmar och annat som ligger och skramlar.
Hur mycket tjänstepension förlorar jag?
Kan CSN avstå från mina inbetalningar ett tag?
Usch, det blir många samtal till myndigheter.
Det drar ju med sej...
Hade jag fått ett nytt vik i september hade jag blivit in-lasad, alltså fått en fast tjänst. Men nu ska jag ju vara tjänstledig från juni, och då kan man ju inte få nåt nytt vik. Man kan inte vara tjänstledig från en tjänst man inte har. Suck. Såna frågor är det tråkigaste jag vet, antagligen för jag inte kan nåt om det.
Nästa steg blir att prata med personaladministratören på kliniken. Jag vill ju ta ut alla semesterdagar, flex och komptimmar och annat som ligger och skramlar.
Hur mycket tjänstepension förlorar jag?
Kan CSN avstå från mina inbetalningar ett tag?
Usch, det blir många samtal till myndigheter.
Det drar ju med sej...
Hem- och bortresa
Vi försöker hitta flygbiljetter till vår framtida vistelseort. Vi ska åka dit och kolla på hus.
Oj, vad det var bökigt. Inte precis som att cykla ut på Varvsholmen och kolla på lägenhet. Inte som att ringa upp mäklarn och fråga om man kan komma samma eftermiddag. Man kan inte svänga förbi på vägen hem från jobbet och kolla hur området ser ut.
Nä, det ska bokas och flygas och packas. Och hoppas på semester med fem dagars varsel.
Det är överhuvudtaget komplicerat att flytta på en hel familj. Lägg sedan till att flytten går till ett annat land. Hur gör man med banken, försäkringarna, bilar, abonnemang hit och dit till datorer och telefoner? Barnen ska byta skola, lära sej nytt språk, träffa nya kompisar. Och var ska de spela fotboll och gå på gympa?
Vi ska i alla fall inte ta med oss några möbler. (Tänk om sängarna är jättehårda, kan man ta med naprapaten?) Ska man ta med global-knivarna och matberedaren? Hårtorken? Finns det jäst att köpa i affären?
Vart ska vi då? Det undrar väl alla ni som inte vet.
Jo, vi ska ta vårt pickåpack och flytta till Mallorca.
Ny utsikt: Medelhavet.
Ut: falukorv.
In: solvarma tomater.
Så är det.
Har ni kollat in vädret idag?
På Mallis var det 17 grader varmt.
Oj, vad det var bökigt. Inte precis som att cykla ut på Varvsholmen och kolla på lägenhet. Inte som att ringa upp mäklarn och fråga om man kan komma samma eftermiddag. Man kan inte svänga förbi på vägen hem från jobbet och kolla hur området ser ut.
Nä, det ska bokas och flygas och packas. Och hoppas på semester med fem dagars varsel.
Det är överhuvudtaget komplicerat att flytta på en hel familj. Lägg sedan till att flytten går till ett annat land. Hur gör man med banken, försäkringarna, bilar, abonnemang hit och dit till datorer och telefoner? Barnen ska byta skola, lära sej nytt språk, träffa nya kompisar. Och var ska de spela fotboll och gå på gympa?
Vi ska i alla fall inte ta med oss några möbler. (Tänk om sängarna är jättehårda, kan man ta med naprapaten?) Ska man ta med global-knivarna och matberedaren? Hårtorken? Finns det jäst att köpa i affären?
Vart ska vi då? Det undrar väl alla ni som inte vet.
Jo, vi ska ta vårt pickåpack och flytta till Mallorca.
Ny utsikt: Medelhavet.
Ut: falukorv.
In: solvarma tomater.
Så är det.
Har ni kollat in vädret idag?
På Mallis var det 17 grader varmt.
Lyxhustru - knappast va
Jag vill vända mej lite emot begreppet "lyxhustru", som på senare tid allt mer frekvent använts kring min person.
Jo, det är sant att jag snart ska vara tjänstledig och leva helt på min makes inkomst. Jag ska alltså inte arbeta. Punkt. Inte jobba alls. Alltså, ja, jag ska vara helt ledig. Upphöra att vara löntagare. Stanna hemma, när andra går till jobbet.
Och javisst, det är helt klart lyxigt. Det är lyxigt att jag ska få ägna mej åt barnen, hemmet och mej själv. Inte behöva fundera på när jag ska ha tid med det ena eller andra. Hallå, det finns tid. Och det kommer ändå att finnas pengar. Inga milljarrderrsmilljarrderr, men så det räcker och blir över.
Har dock svårt att tänka mej att jag skulle gå och dra benen efter mej hela dagarna. Sitta framför tv:n. Räkna pengar. Spela xbox. Och nej, jag kommer inte heller att ligga på divanen och äta praliner. Inte heller ska jag shoppa hela dagarna, eller sitta på salong och få naglarna förlängda. Inte dra mastercardet i boutiqer.
Jag kommer inte klä upp mina barn i Gant-outfits och valla om kring dem på golfbanan.
Jag kommer inte att förvandlas till Alexis Carrington-Colby.
Kommer inte intrigera med mina grannar eller förföra killen som städar poolen, bara för att jag är sååå uttråkad.
Däremot tänkte jag göra följande:
Administrera min familj. Tvätta, städa och göra allt det där vanliga (lyxigt som satan).
Skjutsa barnen till och från skolan.
Handla och laga mat. På riktigt. Utan budget och tidsram, falukorvsfritt. Baka bröd också, göra marmelad kanske.
Träna, springa, simma, cykla (måste ha en cykel!).
Utöva en ny sport. Kanske blir det golf, eller ska jag damma av tennisraketen? Rida ska jag absolut. (Var är min ridhjälm?)
Vila i solen. Läsa böcker.
Kolla runt.
Arbeta ideellt nånstans, med hemlösa katter eller nåt.
Framför allt ska jag skriva. Blogga.
Jo, det är sant att jag snart ska vara tjänstledig och leva helt på min makes inkomst. Jag ska alltså inte arbeta. Punkt. Inte jobba alls. Alltså, ja, jag ska vara helt ledig. Upphöra att vara löntagare. Stanna hemma, när andra går till jobbet.
Och javisst, det är helt klart lyxigt. Det är lyxigt att jag ska få ägna mej åt barnen, hemmet och mej själv. Inte behöva fundera på när jag ska ha tid med det ena eller andra. Hallå, det finns tid. Och det kommer ändå att finnas pengar. Inga milljarrderrsmilljarrderr, men så det räcker och blir över.
Har dock svårt att tänka mej att jag skulle gå och dra benen efter mej hela dagarna. Sitta framför tv:n. Räkna pengar. Spela xbox. Och nej, jag kommer inte heller att ligga på divanen och äta praliner. Inte heller ska jag shoppa hela dagarna, eller sitta på salong och få naglarna förlängda. Inte dra mastercardet i boutiqer.
Jag kommer inte klä upp mina barn i Gant-outfits och valla om kring dem på golfbanan.
Jag kommer inte att förvandlas till Alexis Carrington-Colby.
Kommer inte intrigera med mina grannar eller förföra killen som städar poolen, bara för att jag är sååå uttråkad.
Däremot tänkte jag göra följande:
Administrera min familj. Tvätta, städa och göra allt det där vanliga (lyxigt som satan).
Skjutsa barnen till och från skolan.
Handla och laga mat. På riktigt. Utan budget och tidsram, falukorvsfritt. Baka bröd också, göra marmelad kanske.
Träna, springa, simma, cykla (måste ha en cykel!).
Utöva en ny sport. Kanske blir det golf, eller ska jag damma av tennisraketen? Rida ska jag absolut. (Var är min ridhjälm?)
Vila i solen. Läsa böcker.
Kolla runt.
Arbeta ideellt nånstans, med hemlösa katter eller nåt.
Framför allt ska jag skriva. Blogga.
Heja Sverige!
Vissa dagar känns det verkligen som om jag hör hemma i mitt land.
Filmjölk till frukost. Bil till jobbet. Längtar efter cykelväder. Regn.
Lite jobb. Inte för mycket, noga fördelat i personalgruppen. Nån ringer sej sjuk.
En sånhär grådaskig, regnig och blåsig dag. Lite gnäll om vädret, var är snön? Titta, det regnar igen. Regnade det på Öland?
Lite morgonfika. Te, mackor - grovt bröd. Mer te. Vi sitter en stund till. Några anekdoter från förr.
Lite jobb. Lagom mycket. DN.se. Kommenterar en kommentar. Borde strunta i det, gör det ändå.
Lite fika. Pepparkakor.
Jobbar. Blod på golvet. Nån mår illa. Nån hostar. Vad hände med den där remissen?
Lunch. Rester i plastlåda. Det blir ju aldrig varmt i den där micron. Glada skratt. Nån äter lasagne.
Här har man anpassat sej och levt och fogat sej i närmare 34 år. Har har man jantelagat sej och varit lagom och hållt käften och fogat sej.
Jobbar. Nån vinkar hejdå, vi ses, ha det bra och tack för idag. Hej hej.
Lite fika. Te och banan. En sur apelsin. Lite anekdoter från förr. En läkare går hem med kräksjukan.
Stämplar ut. Det regnar. Lyssnar på "Hugger i sten", bara för de där underbara första raderna: "jag är så trött på alla mail och koder". Kul att bilen är nytvättad. Den är redan skitig. Stänger av stereon, lyssnar vidare på podden.
Det regnar. Kolla, bensinen kostar bara 11, 49, passar på att tanka. "Som du sa; det kan va svårt att va riktigt nöjd, det är så lätt å fantisera..."
På fritids. Blå tossor på. Sonen vill följa med, skönt.
Reklamradio.
På dagis. Blå tossor på. Dottern vill också hem, tur.
Reklamradio.
Katterna älskar oss fortfarande. De vill ut. Det regnar, de kommer in igen.
Korv och mos. Ärter. Ketchup. Senap, stark.
Läsläxa.
Lego Star Wars. Kollar bloggen medans.
Det regnar. Inte lagom, för mycket. Stör balansen. Kollar hotellet på Cypern igen.
"Det är lätt å hålla käften, å svårare att säga som det är."
(Citat från Lars Winnerbäck "Hugger i sten" och "Där elden falnar (men fortfarande glöder)".)
Filmjölk till frukost. Bil till jobbet. Längtar efter cykelväder. Regn.
Lite jobb. Inte för mycket, noga fördelat i personalgruppen. Nån ringer sej sjuk.
En sånhär grådaskig, regnig och blåsig dag. Lite gnäll om vädret, var är snön? Titta, det regnar igen. Regnade det på Öland?
Lite morgonfika. Te, mackor - grovt bröd. Mer te. Vi sitter en stund till. Några anekdoter från förr.
Lite jobb. Lagom mycket. DN.se. Kommenterar en kommentar. Borde strunta i det, gör det ändå.
Lite fika. Pepparkakor.
Jobbar. Blod på golvet. Nån mår illa. Nån hostar. Vad hände med den där remissen?
Lunch. Rester i plastlåda. Det blir ju aldrig varmt i den där micron. Glada skratt. Nån äter lasagne.
Här har man anpassat sej och levt och fogat sej i närmare 34 år. Har har man jantelagat sej och varit lagom och hållt käften och fogat sej.
Jobbar. Nån vinkar hejdå, vi ses, ha det bra och tack för idag. Hej hej.
Lite fika. Te och banan. En sur apelsin. Lite anekdoter från förr. En läkare går hem med kräksjukan.
Stämplar ut. Det regnar. Lyssnar på "Hugger i sten", bara för de där underbara första raderna: "jag är så trött på alla mail och koder". Kul att bilen är nytvättad. Den är redan skitig. Stänger av stereon, lyssnar vidare på podden.
Det regnar. Kolla, bensinen kostar bara 11, 49, passar på att tanka. "Som du sa; det kan va svårt att va riktigt nöjd, det är så lätt å fantisera..."
På fritids. Blå tossor på. Sonen vill följa med, skönt.
Reklamradio.
På dagis. Blå tossor på. Dottern vill också hem, tur.
Reklamradio.
Katterna älskar oss fortfarande. De vill ut. Det regnar, de kommer in igen.
Korv och mos. Ärter. Ketchup. Senap, stark.
Läsläxa.
Lego Star Wars. Kollar bloggen medans.
Det regnar. Inte lagom, för mycket. Stör balansen. Kollar hotellet på Cypern igen.
"Det är lätt å hålla käften, å svårare att säga som det är."
(Citat från Lars Winnerbäck "Hugger i sten" och "Där elden falnar (men fortfarande glöder)".)
