Musik i exil

Jag har funderat på vad som kan komma att hända med min musiksmak, nu när jag ska bo i utlandet.
Brorsan har alltid klagat på att jag lyssnar på så "depressiv musik". När han lyssnade på Status Quo, lyssnade jag på Smiths och när han diggade Kenneth and the Knutters, så valde jag Lloyd Cole.

Nu kan jag väl hålla med om att min musiksmak hittills, varit ganska anpassad till det nordiska klimatet och kynnet. Ett litet altare tillägnat melankoli och längtan. Lite av Lugna favoriter goes suicidal, om ni fattar. Och hur ska det passa in i medelhavsklimatet?

Kom att tänka på detta när Christer Sjögren sjöng i Melodifestivalen igår; "I Love Europe". Är det sånt man ska stå ut med nu? Eller blir en återgång till Gypsy Kings? Ska det nu vara "Macarena", Las Ketchup och fågeldansen? "Copacabana", kanske?
Jag är lite orolig för att det ska läcka över lite musik från Magaluf... grisfest med sura trumpetsolo och tokspelande gitarrister.

Kanske hade Portugals fado-tradition passat bättre? Eller är det inte så att det är i Dublin jag hör hemma? Lite mer "Så länge skutan kan gå"-stämning än "Macarena" kanske?

Får väl ratta in lokalradion när jag kommer fram.
Tills vidare besked i frågan, lämnar jag er med dessa glada spanjorer.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0