flyttbloggen

Jag skäms lite för att jag kallade ett gäng yachts för båtar i ett tidigare inlägg. Det är antagligen lika dumt att kalla följande fordon för bilar, de är ju så mycket mer än så.

En Maserati. Med bilvärldens snyggaste logga, enligt min mening.


Jag brukar alltid klaga på att såna här lyxiga bilar är opraktiska och värdelösa för barnfamiljer. Men de här lettiska ägarna hade faktiskt klämt in en barnstol i baksätet!


Porschar är vardagsmat här på Mallorca. Barnen brukar räkna såna när vi är ute och åker, och kommer lätt upp i ett tiotal på vägen till skolan. Och Porsche Cayenne är en av de vanligaste suvarna på ön, det säger lite om innehållet i folks plånböcker också.


Det här var nog ändå den finaste bilen jag såg på min lilla carspotting-runda.


En Citroën Padda. Till salu också - någon?


Och det är ju inte annat än att man hajjar till och måste stanna och beundra den här lilla snyggingen.


Inredning i snövitt läder. Man får se till att man är ren om tassarna innan man tar i den ratten...


Man kan ta sej en kik på motorn också, genom rutan på motorhuven. För er som inte känner till det här italienska bilmärket, så är det en Ferrari.

För mej är såna här bilar ungefär som bra tatueringar; de är coola och snygga, men jag skulle inte vilja ha en själv.

... Carlsson när jag äter det här spanska brödet?

Nu har sommaren kommit på allvar till Mallorca. Jag märkte det redan när vi kom tillbaka hit för en vecka sen, det var nåt i luften som var annorlunda. De som har bott här längre säger att det luktar sommar nu. Apelsinträden blommar och det blåser ljumma vindar.
Idag hade jag bikinipremiär; ut i trädgården med bok, sarong och solbrillor. Det var härligt!


Sen ville barnen kolla in stranden, så vi gav oss av till vår hemmastrand i El Toro. Där var det fullt av uppspolade, döda maneter. De såg ut som stora blåröda slimehögar. Brevid oss på stranden låg en uppenbart bröstförstorad kvinna, och vi konstaterade snabbt att hon var där med sina tuttar för att de skulle på kusinträff med alla maneterna.

Damn, it helps to be mean!

Lördagens utflykt gick till Palmas jättefina akvarium. Vi är barnsligt förtjusta i djur hela familjen. Och det var verkligen lyckat, jättefin anläggning. Rent och fint överallt och inte särskilt trångt, trots att det var mycket folk och fullt på parkeringen.


(Det är alltid fullt på alla parkeringar i Spanien, mycket eftersom man envisas med att parkera på minst två rutor med varje bil. Man lär sej att skuffas, backa, fickparkera på vänster sida vägen, köra upp på kanter och parkera i kommunala planteringar. Som svensk älskar man ju allt sånt som gör att man kan hävda "alla andra gör det, så varför skulle inte jag?)


Vi fick se fantastiska koraller, otroliga fiskar, hajar, rockor och havssköldpaddor. Det är även dammar utomhus, med bland annat fantastiska japanska karpar.

Se, där svischar en haj förbi och gör sej osynlig vid korallpelaren, typiskt.

Mitt i anläggningen finns också en fin lekplats. Det är svårt att fatta att barnen är så stora nu, att de inte bryr sej så mycket om sånt längre.
Hursomhelst, akvariet rekommenderas varmt. Det ligger vid Platja de Palma, ca 10 minuter från centrala Palma.

Just nu lider jag av svårartad trädgårdsabstinens. Inte för att jag inte har nån trädgård, för det har jag, utan för att det inte finns nåt att göra där.

Det är stenhård lerjord, palmer, gräs som känns som plast att gå på samt en del formklippta buskar. Och allt det där sköter trädgårdsmästaren. Inte för att vi är lata, utan för att hyresvärden vägrar låta oss göra det själva. Förvisso kan jag inget om hur man beskär palmer, men vanlig allmän skötsel i övrigt är roligt.


Familjen Super-Olas fina avskedsblomma, en doftranka.

Jag har hela tiden tänkt att jag ska skaffa lite krukor med kanske citronträd, eller en palm att ha på altanen. Men det har inte blivit av och tanken har i stället vänt till att inte skaffa en massa växter som vi sen bara ska kasta bort när vi flyttar hem igen. Hursomhelst har vi fått ett par växter, och för ett par dar sen bestämde jag mej för att jag i alla fall måste ha en röd pelargon. Idag blev det äntligen av, en pelargon och en rosmarinbuske har inhandlats till hushållet. Till detta krukor och en påse jord, eller snarare lervälling.


Den nya pelargonen.


Blommande rosmarin.

Nu känns abstinensen lite bättre. Ska nu bara vänja mej vid att vattna blommor igen, det som jag precis glömt bort att komma ihåg.

19 grader i stora poolen idag, i luften 23. Känns som badsäsongen närmar sej...

Det är helt sant. Jag har bakat mycket, ofta och goda saker. Bröd, muffins, sockerkakor, kladdkakor... men aldrig en sämre sockerkaka än denna:


Jag är tillintetgjord på bakningsfronten, jag ger upp!

Jag börjar så smått ställa in mej på att återvända till Sverige för lite påskledighet. På söndag bär det av hemåt, eller bort eller vad det nu är. Vi hade hoppats på att ha vårt hus sålt vid det här laget, men det verkar inte bli så.

Istället blir det påskfirande, diverse inbokade naprapat- och frisörbesök och så en begravning på det.

Den här gången känns resan enkel. Vi är i Köpenhamn redan vid 15-tiden och kan ta tåget direkt till Kalmar.

Men innan ska det handlas olivoljor! Jag antar är man har slut på såna i släkten vid det här laget.