flyttbloggen

Vad ingår i konceptet "hemma"? Det är något som jag har haft många tillfällen att fundera på under det senaste året. Och jag har fortfarande inget bra svar. Det är inte bara Sverige som är hemma för oss längre, vi har adderat en plats till till den sfären.
Imorrn är det midsommarafton, den svenskaste av alla högtider. Då tycker alla svenskar att man borde längta hem, att alla vi utlandssvenskar sitter och våndas i exilen, sill-lösa och dillfria.

Jag längtar inte hem så mycket längre. Jag har anammat den gamla Paul Young-devisen "wherever I lay my hat, that's my home". Inte fullt ut, men nästan.

Imorrn blir det sill och nubbe och tioårig bröllopsdag. Sen återstår tre veckors semester på Mallorca. Därefter flyttar vi hem till Sverige igen. Nu är det slut på friden!

Skål, ta mej faan!

Mentalt är det höst här på Mallorca nu. Ja, det kanske låter märkligt, men det har varit sommar här i ungefär två månader nu. Och för en svensk hjärna innebär det att det snart blir ålamörker, kräftkalas och karljohan-plockning.

Sommarlovet har inte ens börjat och idag gör jag köttgryta till middag. Jo, det kändes lite ruggigt idag, bara 24 grader varmt. Kroppen skriker efter en mustig gryta med en skvätt öl i.

Det är lite som att ha gått direkt från påsk till augusti. Ett stort skutt över skolavslutningen och midsommar, över färskpotatisen och rabarberna och flundrorna. Jordgubbar i april, sparris i mars och sen rakt på aprikoserna.

Vi funderar på när vi ska åka hem till Sverige. Runt 15 juli, är tanken. Men tänk om vi blir väldigt rastlösa av allt strandhäng och all värme? Fast är man ändå inte lite knäpp om man tackar nej till 5-6 veckor med charterklimat? Har man rätt att tröttna på sol och värme? Ska man skämmas för sin hemlängtan?

Kan man få lite gummistövel-väder i alla fall?

Jag tycker absolut att man ska rösta. Inte för att jag kan nåt om politik, för det kan jag verkligen inte, men jag tycker ändå det är viktigt. Vad sjutton, nån undrar vad jag tycker i en fråga, och då är jag inte sen att ge besked. För jag är ganska bra på att tycka, faktum är att jag har en åsikt om nästan allting. Nästan jämt.

Men jag ska ärligt erkänna, att jag har inte läst ett enda valmanifest eller annat dokument som klargör vad det eller andra partiet stått för innan jag har röstat. Jag kör mest på magkänsla. Och nu är det ju inte som på travet, att det är viktigt vilka som vinner. Det borde ju handla om att framföra sin åsikt. Men jag måste säga att jag för det mesta har blivit rätt surt på de som jag röstat på, eftersom jag aldrig lyckats pricka nåt vinnande lag i nåt enda val.

Den här gången har jag inte röstat alls. Det är första gången jag har legat på sofflocket en sådan viktig dag. Och jag tycker det känns skönt att ha sluppit ifrån. Jag slängde faktiskt röstkorten i soporna samma dag som de kom i brevlådan. Det innebär ju också att jag måste acceptera det som ni andra har sagt i frågan. Jag har lagt ned min röst, jag har ingen åsikt denna gången. På gott och ont.

Igår var det ju som bekant måndag igen. Våra barn har sovmorgon på måndagar och börjar inte skolan förrän klockan tio. Jag brukar passa på att åka och handla mat efter jag har lämnat av barnen på skolan inne i Palma, och gjorde så också igår.
När jag kom hem, var det märkligt tyst och mörkt i huset. Kylskåpet var avstängt. Jag gick direkt och kollade säkringarna; de har en tendens att slå av när man minst anar det och utan nån synbar anledning. (Vår grannars utebelysning fungerar till exempel bara när det regnar.) Jag kunde snart konstatera att strömmen gått i hela huset och att det inte var säkringarna som var problemet.

Vid ett sånt här tillfälle av spanskt strul, har jag lärt mej att det inte är nån mening att börja ringa fastighetsbolag eller jaga vaktmästarn på området. Oftast har det ingen aning om vad som är fel och lösningen brukar ändå komma av sej själv inom nån timme eller så. Så jag gick helt frankt och la mej för att vila en stund. När maken ringde och väckte mej en stund senare, bad jag honom kontakta vicevärden för att höra om hon visste nåt. Hon gick inte att få tag i, men en kollega till maken erbjöd sej att ringa elbolaget och höra om eventuella avbrott.

På elbolaget meddelade man att de inte fått betalt av oss och därför hade man under förmiddagen stängt av elen till vårt hus. Makens kollega fick då åka till elbolagets kontor med alla papper och kvitton som bevisade att vi betalat. Samitdigt berättade hon att hennes man var bästa vän med han som sköter alla såna i- och urkopplingar i vår by. Hon skulle be honom åka och koppla in vår ström igen inom ett par timmar.

Medan kollegan satt  och väntade hos elbolaget (det var 67 i kö när hon kom dit), dök vicevärden upp hemma hos oss. Hon viftade med ett kravbrev från elbolaget som hon hittat instoppat under vårt elskåp. I brevet stod att vi inte betalt på ett halvår och nu var skyldiga 1700 euro. Hon log lite medlidande mot mej och sa att det här kommer att ta tid, och det kostar pengar att få elen inkopplad igen. Sen låste hon upp elskåpet och visade att hela mätaren var bortmonterad därur.

En stund senare kunde kollegan meddela att hon gjort klart allt med elbolaget. Allt stämde, allt var redan betalat och problemet var deras eget system som inte kan synka betalningar och skulder. Alltså skulle vi få tillbaka strömmen, men det kunde ta upp till två veckor.
Då insåg vi att det hela tiden handlar om kontakter i det här landet. Hade inte kollegans man känt i-och urkopplingskillen, hade vi kunnat sitta utan ström fram till skolavslutningen. Nu fick istället tillbaka strömmen samma dag.

Men man blir så trött, överraskad blir man inte längre, men trött. Vad, mer än betala räkningen, ska man behöva göra för att få ström?

Även om man bor på Mallorca, så blir man trött. Särskilt två veckor innan sommarlovet. Trötta vuxna, trötta barn. Just nu vill vi, precis som ni hemma i Sverige, bara ha semester och lov, sovmorgon och lata dagar.

Helgerna har varit fantastiska här ett bra tag. Vi försöker resa runt på ön så mycket vi kan, och tillbringar en hel tid på stranden. Vi har en liten pärla bara tio minuters bilväg hemifrån. Men som alla platser här på ön, så börjar det bli fullt av turister. Det känns bra att vi är vana vid "badjävlar".

Portal Vells i maj. Nu i helgen låg det ungefär 25 yachter i den här lilla viken.

Annars har vi ägnat en hel del tid åt funderingar på framtiden de senaste veckorna. Och vi har fått se bilder på hur vårt hus växer fram i Sverige.


Så här ser framsidan på vårt nya hus ut!


Och här är baksidan. Här blir kanske en altan senare...

Nu ska vi försöka samla ihop oss lite. Snart är vi lediga tillsammans, då ska vi byta in våra två hyrbilar mot en