Spännande liv!
Igår var det ju som bekant måndag igen. Våra barn har sovmorgon på måndagar och börjar inte skolan förrän klockan tio. Jag brukar passa på att åka och handla mat efter jag har lämnat av barnen på skolan inne i Palma, och gjorde så också igår.
När jag kom hem, var det märkligt tyst och mörkt i huset. Kylskåpet var avstängt. Jag gick direkt och kollade säkringarna; de har en tendens att slå av när man minst anar det och utan nån synbar anledning. (Vår grannars utebelysning fungerar till exempel bara när det regnar.) Jag kunde snart konstatera att strömmen gått i hela huset och att det inte var säkringarna som var problemet.
Vid ett sånt här tillfälle av spanskt strul, har jag lärt mej att det inte är nån mening att börja ringa fastighetsbolag eller jaga vaktmästarn på området. Oftast har det ingen aning om vad som är fel och lösningen brukar ändå komma av sej själv inom nån timme eller så. Så jag gick helt frankt och la mej för att vila en stund. När maken ringde och väckte mej en stund senare, bad jag honom kontakta vicevärden för att höra om hon visste nåt. Hon gick inte att få tag i, men en kollega till maken erbjöd sej att ringa elbolaget och höra om eventuella avbrott.
På elbolaget meddelade man att de inte fått betalt av oss och därför hade man under förmiddagen stängt av elen till vårt hus. Makens kollega fick då åka till elbolagets kontor med alla papper och kvitton som bevisade att vi betalat. Samitdigt berättade hon att hennes man var bästa vän med han som sköter alla såna i- och urkopplingar i vår by. Hon skulle be honom åka och koppla in vår ström igen inom ett par timmar.
Medan kollegan satt och väntade hos elbolaget (det var 67 i kö när hon kom dit), dök vicevärden upp hemma hos oss. Hon viftade med ett kravbrev från elbolaget som hon hittat instoppat under vårt elskåp. I brevet stod att vi inte betalt på ett halvår och nu var skyldiga 1700 euro. Hon log lite medlidande mot mej och sa att det här kommer att ta tid, och det kostar pengar att få elen inkopplad igen. Sen låste hon upp elskåpet och visade att hela mätaren var bortmonterad därur.
En stund senare kunde kollegan meddela att hon gjort klart allt med elbolaget. Allt stämde, allt var redan betalat och problemet var deras eget system som inte kan synka betalningar och skulder. Alltså skulle vi få tillbaka strömmen, men det kunde ta upp till två veckor.
Då insåg vi att det hela tiden handlar om kontakter i det här landet. Hade inte kollegans man känt i-och urkopplingskillen, hade vi kunnat sitta utan ström fram till skolavslutningen. Nu fick istället tillbaka strömmen samma dag.
Men man blir så trött, överraskad blir man inte längre, men trött. Vad, mer än betala räkningen, ska man behöva göra för att få ström?
När jag kom hem, var det märkligt tyst och mörkt i huset. Kylskåpet var avstängt. Jag gick direkt och kollade säkringarna; de har en tendens att slå av när man minst anar det och utan nån synbar anledning. (Vår grannars utebelysning fungerar till exempel bara när det regnar.) Jag kunde snart konstatera att strömmen gått i hela huset och att det inte var säkringarna som var problemet.
Vid ett sånt här tillfälle av spanskt strul, har jag lärt mej att det inte är nån mening att börja ringa fastighetsbolag eller jaga vaktmästarn på området. Oftast har det ingen aning om vad som är fel och lösningen brukar ändå komma av sej själv inom nån timme eller så. Så jag gick helt frankt och la mej för att vila en stund. När maken ringde och väckte mej en stund senare, bad jag honom kontakta vicevärden för att höra om hon visste nåt. Hon gick inte att få tag i, men en kollega till maken erbjöd sej att ringa elbolaget och höra om eventuella avbrott.
På elbolaget meddelade man att de inte fått betalt av oss och därför hade man under förmiddagen stängt av elen till vårt hus. Makens kollega fick då åka till elbolagets kontor med alla papper och kvitton som bevisade att vi betalat. Samitdigt berättade hon att hennes man var bästa vän med han som sköter alla såna i- och urkopplingar i vår by. Hon skulle be honom åka och koppla in vår ström igen inom ett par timmar.
Medan kollegan satt och väntade hos elbolaget (det var 67 i kö när hon kom dit), dök vicevärden upp hemma hos oss. Hon viftade med ett kravbrev från elbolaget som hon hittat instoppat under vårt elskåp. I brevet stod att vi inte betalt på ett halvår och nu var skyldiga 1700 euro. Hon log lite medlidande mot mej och sa att det här kommer att ta tid, och det kostar pengar att få elen inkopplad igen. Sen låste hon upp elskåpet och visade att hela mätaren var bortmonterad därur.
En stund senare kunde kollegan meddela att hon gjort klart allt med elbolaget. Allt stämde, allt var redan betalat och problemet var deras eget system som inte kan synka betalningar och skulder. Alltså skulle vi få tillbaka strömmen, men det kunde ta upp till två veckor.
Då insåg vi att det hela tiden handlar om kontakter i det här landet. Hade inte kollegans man känt i-och urkopplingskillen, hade vi kunnat sitta utan ström fram till skolavslutningen. Nu fick istället tillbaka strömmen samma dag.
Men man blir så trött, överraskad blir man inte längre, men trött. Vad, mer än betala räkningen, ska man behöva göra för att få ström?
Kommentarer
Postat av: Mia
Vilket minst sagt annorlunda system. Tur att det löste sig så pass snabbt som det gjorde.
Trackback
