Väder

Här i Sverige kollar man alltid vädret, innan man ska göra nåt på sommarn. En kräftskiva, konsert eller grillkväll kan lätt bli förstörd av regn och 12 graders värme. Detta har genom generationer gjort svenskarna till ett folk som har koll på vädret, och som vet att passa på när det bjuds på solsken.

På Mallorca finns inte samma problem, det går att lita på värmen på ett annat sätt. Jag vande mej faktiskt vid att helt tänka bort väderfrågan under vår fem inledande veckor därnere. Det var sol varenda dag, helt enkelt. Och var det inte sol, så var det svalt och skönt, något som tacksamt mottogs som just svalka.

För svenskarna är väderfrågan så laddad, att den faktiskt kan förstöra ett helt år för nån stackare som fick regn på semestern. Man hämtar sej liksom aldrig, inte förrän man får ledigt nästa år. Batterierna fortsätter vara urladdade hela vintern, och både kropp och själ går på sparlåga. Kanske är det därför vi är så tråkigt bra på skilsmässor, självmord, depressioner, utbrändhet och kaffedrickande i det här landet.
Jag tror inte det är mörkret i sej som ger allt det där eländet, utan bristen på värme under sommaren. Inte undra på att vi gav oss i väg på charter till Mallorca så tidigt som 1955, då gick det första flyget dit från Sverige. Resan tog tio timmar, inklusive fyra mellanlandningar. Men vad gör man inte för att få värma upp sej lite.

Vädret har varit utsökt bra i tio dar nu, här i Sverige. De enda som klagar, är de som precis börjat jobba igen. Av gammal arbetartradition ska man ju ha semester i juli, för det är ju så mörkt i augusti. Det där har jag aldrig förstått. Alla ni som har möjlighet att välja när ni ska vara lediga, här kommer ett tips: Det är varmt i augusti. Varmt i vattnet, varmt i luften och mindre folk överallt. Och varmt!

Vackert land

Det regnar i Sverige när vi kommer hem.
Men det gör inget, för här är så otroligt vackert.
Barnen hoppar ur bilen ett kvarter hemifrån och springer sista biten. Vid brevlådan sitter den ena katten och väntar.
Det är märkligt. Just nu vet jag inte riktigt var jag bor nånstans.

Vi äter sill och potatis, och det är så förtvivlat gott med kranvatten. Och aldrig har vi haft så mycket hallon.

Några bilder

 
Simon simmar lätt 15-20 meter under vattnet.

 
Tre meter upp! Det här är områdets pool, alltså inte i vår trädgård.


Hur många av er har en sånhär buske vi garageuppfarten?

Köpa egen vattenläcka?

Många undrar varför vi inte kööööper ett hus på Mallorca, om vi nu ändå tänker bo här ett tag. Tja, det vore väl trevligt, men än så länge har jag bara blivit avskräckt. Alltså inte från att bo på denna ljuvliga plats, utan från alla de tröttsamma telefonsamtal och väntande på hantverkare som alla som ääääger hus här utsätts för.

Häromdan for vi längs (for och for, förresten, snarare kröp) en vacker bergsväg på västra Mallorca och överallt var det hus till salu. Prisläget kan nog ha varit i klass med en möglig stuga på Haga Park, så man kan minsann få ett eget stup för en mille här.

De flesta hus här verkar komma kompletta med vattenläckor, dånande luftkonditioneringsapparatur och många mycket tveksamma elinstallationer.

Maken har spenderat en ganska stor del av sin vakna tid här med att telefonera till vice värden (en hålögd dansk rödvinsfantast) och framlägga diverse klagomål på vårt hyrda hus. Kort sagt; inget fungerar riktigt som det ska, någonsin. Till exempel har vi tre svenska familjer som bor grannar i likadana hus exakt samma vattenläcka. Vi har poolpumpar coh bevattningsanläggningar som funkar lite när de råkar skramla igång. Vi har luftkonditioneringar som läcker vatten, rasslar och i bästa fall kyler luften lite då och då. 
Ett tag gick det en säkring varje gång vi startade diskmaskinen. När elektrikern varit här och konstaterat (med en spansk axelryckning) att inget var fel, började samma säkring gå när vi startade torktumlaren. Sen försvann hela fenomenet lika plötsligt som det kom.

Från började fick vi ett telefonnummer till vår fasta telefon som fungerade utmärkt. Sen kom bredbandsinstallatören och hävdade att vi inte kunde ha det numret kvar om vi vill ha bredband. Nähä, då fick vi ett nytt nummer. Alltsammans fungerade fint i en vecka, sen slutade plötsligt telefonen att fungera. Bredbandet fungerade, men telefonen var död.
En ny installatör kom, arbetade och slet sitt hår i två timmar, varpå jag fick hans mobilnummer med orden:

" I don't knaaw, scverry complicaaated... you schavve prabblem you call me, I see prabblem, I knaaw problem. OK??"


En halv dag senare förstod vi att han bytt tillbaka till vårt första telefonnummer igen, eftersom ingen av de som hade det nya numret kom fram.
I samband med det, fick maken onda aningar och kollade upp vår faktura från telefonbolaget. Jodå, mycket riktigt hade man fakturerat oss för två nummer hela tiden. Det ska de få äta upp...

Så jag tror inte vi är riktigt mogna för att äga hus här än. Innan dess vill jag åtminstone tala spanska ordentligt.

Lyxhustruliv

Nu tänkte jag försöka bena ut hur livet ser ut för en lyxhustru, eller hur ni nu vill kalla mej.

Vi bor ju i ett hyrt hus. Trädgården och poolen tas om hand av trädgårdsmästaren (gaarrchderer på spenglish) och pool guy. Samtliga talar engelska hjälpligt. Deras engelska är i vilket fall betydligt mer utvecklad än min spanska.
Jag vill också direkt klargöra att ingen av dessa spanska män, som regelbundet traskar omkring i min trädgård, är någon halvt avklädd sexbomb. Och jag är ingen desperat hemmafru, för den delen.

Trädgårdsmästaren har hittills klippt gräset en gång varannan vecka, och inget mer. Igår klagade jag, och påpekade (helt osvenskt) i bestämd ton att han minsann fick ta och röja upp lite bland buskar och rabatter. Och framförallt ta och och plantera något levande i trädgårdens största rabatt! Den består i dagsläget av jord och ogräs samt ett fågelbad som jag ställt dit. Han lovade plantera nya buskar och rensa ogräs. Nu ska vi se hur lång tid det tar innan det blir av.

Nej, man kan liksom inte gå här och tro att nåt löser sej av sej självt. Det gäller att ligga på, klaga (vänligt, men mycket bestämt), ringa igen, påpeka och klaga igen. Här funkar det inte att bocka, buga, säga ursäkta mej och hålla sin plats i kön, då kommer man liksom aldrig fram till kassan.

Hittills har vi mest handlat på vanliga matvaruhus, precis som hemma i Sverige. Alltså inte så många slaktare och bagare eller grönsaksmarknader än. Framförallt är det för varmt att åka omkring med barnen i bilen till tio olika ställen för att få ihop en matkasse.
Nu har vi i alla fall hittat till slaktaren, som har butik ett kvarter från där vi brukar handla övrig mat. Precis som vännen S berättade, är det svårt att gå tillbaka till vacuumpackat när man en gång börjat handla där. Entrecoten är sagolik, lammkotletterna likså. Nu återstår att äta sej igenom det övriga utbudet av kött (styckat precis som man vill ha det), kyckling och alla roliga korvar. Jag kallar dem äkta korv, alltså de innehåller kött och är stoppade i riktiga fjälster.

En gång i vecka kommer städerskan. Hon stryker och städar, dammar, torkar golv och putsar fönster när det behövs. Vi har nyss bytt städerska, eftersom den första vi hade tvättade sönder våra kläder och tog dubbelt så mycket betalt som alla andra. Hon var dessutom tyska, vilket av nån anledning kändes obehagligt... som om hon var ute efter oss.
Numera tvättar vi själva ("no lavar!" påpekade jag noga för nya städerskan, som nickade och sa "no no") och lägger stryktvätten i ett skåp. Tänk er själva att kunna välja bort allt hushållsarbete som man tycker är tråkigt, det är lyxigt.

I övrigt spenderar jag och barnen mycket tid vid poolen tillsammans med andra lediga mammor och barn. Det går väldigt lätt att fördriva tid med att prata, dricka iste och äta frukt.
Mycket tid går också åt till att köra omkring och lära sej hitta överallt. Just nu försöker vi hitta några alternativa badstränder, så att man kan variera sej lite. Vart man än kommer är det underbart varmt vatten, mjukigt sandigt och välskött.
Än återstår en del arbete innan jag kan kalla Mallorca min ö, men än så länge kommer vi mycket bra överens. Plötsligt är bergsvägarna, med tillhörande stup, helt ok. För trots allt finns där oftast en vit strand och turkost vatten vid vägs ände, och det är väl värt resan.


Habla vaddå?

Jag ser väl antagligen ut som en spanjorska. Ja, i alla fall det i kombination med att spanjorer i allmänhet inte ens försöker prata engelska. Hursomhelst pratar alla spanska med mej, utan att tveka, som om jag hade varit rågblond i Rättvik ungefär.
Ja, jag gör mitt bästa för att förstå och svara, men ofta går det så fort så jag inte hinner med. Än så länge förstår jag lite grann, talar på nivå artighetsfras och i övrigt fyller jag på med tyska och engelska.

Jag skaffar kontantkort till mobilen på Palmas största varuhus, typ NK:

"Habla inglés?"
"No, no!"
"Öh, nähä... öh necesito
(det tog jag rakt ur "La Bamba") un tarjeta (kort heter ju tarjeta, det vet alla som kollar på La Liga) de refill de Vodafone."
"Ah, sí sí. Momento!"

Otroligt, det kändes lite som rövarspråket, men det funkade alldeles utmärkt. Det är liksom inte heller nån idé att gå in i en butik här och börja med långa utläggningar på engelska av typen:

"Excuse me, do you have a book about Mallorcan artists, please?"
 
Då är det mycket bättre att säga:
"Schavve yo book artistas de Mallorca?" Dra till med värsta pidguinengelskan, det funkar mycket bättre.

Nej, man kan inte säga att spanjorerna är speciellt bra på engelska. Antar att boven i dramat som vanligt är alla dubbade filmer och tv-serier, som vi svenskar sett på originalspråket med text och lärt oss massor på. "We learned more from a tree-minute-record, baby, than we ever learned in school", slår Springsteen fast så klokt.
Däremot tas det artigt och tacksamt emot att man försöker sej på spanskan. Idag skulle jag instruera vår nya städerska hur vi vill ha städat. Det var inte så lätt, men det gick ok ändå, med teckenspråk, pekande och en hel del skratt. Hon kacklade på med långa haranger, och jag hade övat in några glosor (typ tvätta, stryka och skura). Hon kan mycket väl ha stått där och lett och sagt att jag var dum i huvudet på spanska, jag har ingen aning. Och jag rev mej i huvudet och sa på en massa irriterade ord på svenska.

De första orden jag lärde nya här på Mallorca var följande:

piscina - pool
miel - honung
nata - grädde
mantequilla - smör
samt en mängd namn på kryddväxter och några trafikskyltar.

Ja, det blir kanske lite av en beskrivning av vad som intresserat mej här hittills; mat och bad.

¡Hasta luego!

Det drömda sommartorpet

Efter nästan tre veckor på Mallorca, börjar jag så smått drömma om ett torp i Sverige. Ni vet, ett sånt där med såpskurade golv, vedspis och flaggstång. Det är så härnere, att det svenska inom mej bubblar upp ibland och jag överväldigas av tankar på jordgubbar, abborrmete och doftande tång.
"Det är lätt att bli blödig och nostalgisk, fast man bara bytt miljö...", som den gode Winnerbäck sjunger.

Än så länge landar det ungefär vid att vi bor i det drömda torpet på sommarn, och flyttar som svalor till Mallorca framåt hösten. Jo, ni vet väl vid det här laget att jag är lite romatiskt lagd. Visst låter det väl ändå idealiskt?

En del av min barndoms somrar är utspelas i just ett såntdär torp. Läskback i jordkällarn (vi hade aldrig läsk annars). Mormors omöjliga solsäng, som ingen kunde fälla upp riktigt. Mariekex, saftglas med getingar i, doften av flytvästen, metmaskar och somna på durken i båten.

Jag tittar på Sommartorpet på webb-tvn. Fan, va de håller på och hyvlar plank och putsar fasader.
Jag läser DN, som skriver om nån undersökning från Sverige. Väldigt stor andel av svenskarna berättar att de ska "fixa" med huset på semestern. Bygga altaner, lägga sten och sånt trist.
Och jag tänker att det är väldigt skönt att slippa alla de där måstena. Här, i vårt hyrda hus, finns inga såna.

Ibland när jag lagar mat i mitt spanska kök (när ni kommer till Spanien, måste ni äta lammkött. Jag menar det verkligen, även ni som hatar lamm, det är helt annat här. Inte en kofta i sikte!), kommer det märklig musik på podden som jag satt på blanda spår. Märklig i den bemärkelsen att den kanske inte passar in så bra här, i den här miljön. "Så länge skutan kan gå", från en Taube-tributplatta och "Honung och guld" med Gyllene Tider och så "Hälsingland" förstås. De hade kanske passat bättre in på torpet. Men på nåt sätt sträcker jag på mej, i min svenskhet och mitt medfödda vemod, när jag hör dem här i Spanien. Fuck you, Macarena, liksom.

Jag ser fram emot det där torpet ändå, trots att jag måste skrapa färgflagor på snickarglädjen. Jag ser fram emot att bli väckt av flugor på näsan och att lyssna på pratradio. Ta mej fasen om jag inte ska ta och vispa upp lite egen limfärg också, samtidigt som jag lagar gubbröra. Kanske så småningom nåra barnbarn kommer dit och plockar kantareller. I stort handlar det nog om att leva ett sommarliv, där det inte är så jädra noga med allt. En fusion av det liv vi har här på Mallorca - utan planer och klocka - med den svenska sommarn - frisk grönska och svala nätter.

Blir det sen norra Öland eller Blekinge skärgård... ah, what the heck.

(Möjligen är allt detta svenska nåt jag sett i en ölreklam nångång, plötsligt blir jag osäker...)

RSS 2.0