flyttbloggen

Jag vill vända mej lite emot begreppet "lyxhustru", som på senare tid allt mer frekvent använts kring min person.

Jo, det är sant att jag snart ska vara tjänstledig och leva helt på min makes inkomst. Jag ska alltså inte arbeta. Punkt. Inte jobba alls. Alltså, ja, jag ska vara helt ledig. Upphöra att vara löntagare. Stanna hemma, när andra går till jobbet.

Och javisst, det är helt klart lyxigt. Det är lyxigt att jag ska få ägna mej åt barnen, hemmet och mej själv. Inte behöva fundera på när jag ska ha tid med det ena eller andra. Hallå, det finns tid. Och det kommer ändå att finnas pengar. Inga milljarrderrsmilljarrderr, men så det räcker och blir över.

Har dock svårt att tänka mej att jag skulle gå och dra benen efter mej hela dagarna. Sitta framför tv:n. Räkna pengar. Spela xbox. Och nej, jag kommer inte heller att ligga på divanen och äta praliner. Inte heller ska jag shoppa hela dagarna, eller sitta på salong och få naglarna förlängda. Inte dra mastercardet i boutiqer.
Jag kommer inte klä upp mina barn i Gant-outfits och valla om kring dem på golfbanan.
Jag kommer inte att förvandlas till Alexis Carrington-Colby.
Kommer inte intrigera med mina grannar eller förföra killen som städar poolen, bara för att jag är sååå uttråkad.

Däremot tänkte jag göra följande:

Administrera min familj. Tvätta, städa och göra allt det där vanliga (lyxigt som satan).

Skjutsa barnen till och från skolan.

Handla och laga mat. På riktigt. Utan budget och tidsram, falukorvsfritt. Baka bröd också, göra marmelad kanske.

Träna, springa, simma, cykla (måste ha en cykel!).

Utöva en ny sport. Kanske blir det golf, eller ska jag damma av tennisraketen? Rida ska jag absolut. (Var är min ridhjälm?)

Vila i solen. Läsa böcker.

Kolla runt.

Arbeta ideellt nånstans, med hemlösa katter eller nåt.

Framför allt ska jag skriva. Blogga.