Clownens trädgård
Idag har jag blivit riktigt imponerad. Det hör till ovanligheterna, och om jag nån gång blir imponerad, så håller jag vanligvis tyst om saken.
För ett tag sen ringde de från Allt om Trädgård och undrade varför i hela friden jag inte ville ha deras tidning längre, efter 12 år som prenumerant. När jag talade om att jag skulle flytta till Spanien, suckade damen från kundtjänst ljudligt och gratulerade. Jag inser nu vilka möjligheter man har här, om man är intresserad av att odla saker. Det är heeelt sjukt, jag lovar.
Idag gick jag runt i en trädgård, med munnen på vid gavel och totalt förstummad. Där fanns allt; fiskar, konst, en ljuvlig pool i olika etage med en bro över, sköldpaddor, blommor, fruktträd, palmer, grönsaker och näckrosor. Vi plockade fikon, granatäpplen, tomater och jordgubbar. Hade dadlarna varit mogna hade vi smakat på dem också.
Som gäst i den här avundsvärda trädgården, gick jag runt och tänkte "jag vill aldrig flytta hem igen, jag vill också ha vattenmelon i mitt grönsaksland, jag vill också ha ett granatäppelträd!". Och när jag hade stått på den svävande glascirkeln över näckros- och guldfiskdammen ("Här har han sin matplats på vintern", sa min guide om trädgårdens ägare som är konstnär/clown.), funderade jag på hur sjutton vi egentligen överlever vintern i Sverige med regn, rusk och grus i hallen.
Mamma brukar berätta om en gammal släkting som varje vår sa "Jag förstår inte hur jag ska orka med en sommar till!". Ty den gamla bondmoran visste att när sommarn var slut, kom den grymma kalla vintern med alla hinkar med stelfruset vatten, veden som aldrig riktigt räckte och ensidig kost.
I veckan ska jag jag ut och köpa jord, för jag ska få några bananplantor av en vän. Jag bryr mej inte ett dugg om att det snart är vinter.
För ett tag sen ringde de från Allt om Trädgård och undrade varför i hela friden jag inte ville ha deras tidning längre, efter 12 år som prenumerant. När jag talade om att jag skulle flytta till Spanien, suckade damen från kundtjänst ljudligt och gratulerade. Jag inser nu vilka möjligheter man har här, om man är intresserad av att odla saker. Det är heeelt sjukt, jag lovar.
Idag gick jag runt i en trädgård, med munnen på vid gavel och totalt förstummad. Där fanns allt; fiskar, konst, en ljuvlig pool i olika etage med en bro över, sköldpaddor, blommor, fruktträd, palmer, grönsaker och näckrosor. Vi plockade fikon, granatäpplen, tomater och jordgubbar. Hade dadlarna varit mogna hade vi smakat på dem också.
Som gäst i den här avundsvärda trädgården, gick jag runt och tänkte "jag vill aldrig flytta hem igen, jag vill också ha vattenmelon i mitt grönsaksland, jag vill också ha ett granatäppelträd!". Och när jag hade stått på den svävande glascirkeln över näckros- och guldfiskdammen ("Här har han sin matplats på vintern", sa min guide om trädgårdens ägare som är konstnär/clown.), funderade jag på hur sjutton vi egentligen överlever vintern i Sverige med regn, rusk och grus i hallen.
Mamma brukar berätta om en gammal släkting som varje vår sa "Jag förstår inte hur jag ska orka med en sommar till!". Ty den gamla bondmoran visste att när sommarn var slut, kom den grymma kalla vintern med alla hinkar med stelfruset vatten, veden som aldrig riktigt räckte och ensidig kost.
I veckan ska jag jag ut och köpa jord, för jag ska få några bananplantor av en vän. Jag bryr mej inte ett dugg om att det snart är vinter.
Kommentarer
Trackback
