Kristina
Jag lyssnar på Helen Sjöholm, när hon sjunger "Du måste finnas" från Kristina från Duvemåla.
Det mest gripande i hela den historien tycker jag är Kristinas hemlängtan. Hon vet ju dessutom att hon aldrig kommer kunna återvända till sitt hemland, hennes flytt är definitiv. Hennes deltagande i det hela blir liksom aldrig helhjärtad, hon är med ofrivilligt - innerst inne.
"Du måste finnas" rymmer Kristinas desperation och sorg då hon tycker Gud har övergivit henne, där så långt hemifrån. Karl-Oskar drivs av en annan kraft än Kristina, han vill reda sej själv, utan gudar och mänskliga överheter. Men Kristina har lagt sitt liv i Guds händer, allt har hon offrat för att ta sin familj till andra sidan jorden. Och för första gången ifrågasätter hon Guds hela existens.
Helen Sjöholm gör den här låten så fint. Hela Kristinas själ ligger och darrar av utsatthet i texten, hennes ensamhet och längtan. Rösten brister nästan när hon sjunger "Du måste finnas, du måste! Hur kan du då överge mej?".
Jag kan inte låta bli att tänka på alla de som lämnade Sverige på den tiden. De som aldrig kom tillbaka hem, de som lyckades och de som inte fick det liv de önskat sej. Min egen lilla utvandring känns nästan lite löjlig. Jag kan åka hem när jag vill, utan att behöva anstränga mej ett dugg.
För en mäktig version av "Du måste finnas", se här.
Det mest gripande i hela den historien tycker jag är Kristinas hemlängtan. Hon vet ju dessutom att hon aldrig kommer kunna återvända till sitt hemland, hennes flytt är definitiv. Hennes deltagande i det hela blir liksom aldrig helhjärtad, hon är med ofrivilligt - innerst inne.
"Du måste finnas" rymmer Kristinas desperation och sorg då hon tycker Gud har övergivit henne, där så långt hemifrån. Karl-Oskar drivs av en annan kraft än Kristina, han vill reda sej själv, utan gudar och mänskliga överheter. Men Kristina har lagt sitt liv i Guds händer, allt har hon offrat för att ta sin familj till andra sidan jorden. Och för första gången ifrågasätter hon Guds hela existens.
Helen Sjöholm gör den här låten så fint. Hela Kristinas själ ligger och darrar av utsatthet i texten, hennes ensamhet och längtan. Rösten brister nästan när hon sjunger "Du måste finnas, du måste! Hur kan du då överge mej?".
Jag kan inte låta bli att tänka på alla de som lämnade Sverige på den tiden. De som aldrig kom tillbaka hem, de som lyckades och de som inte fick det liv de önskat sej. Min egen lilla utvandring känns nästan lite löjlig. Jag kan åka hem när jag vill, utan att behöva anstränga mej ett dugg.
För en mäktig version av "Du måste finnas", se här.
Kommentarer
Postat av: Marika
I min lärar-roll är det en viktig och bra tanke när det handlar om elever från andra länder och jag har faktiskt ett temaarbete undanlagt om emigrationen från Sverige under speciellt 1880-talet och de paralleller man kan göra med dagens flyktingar och invandrare... Tänk vilka insikter och vilken empati man kan få av att vara utlandssvensk...
Trackback
