Tillbaka igen
Nu är vi tillbaka på Mallorca efter nästan sex veckor i Sverige. Det känns fint att lämna regn och 13 grader, för 29 grader, sol och poolbad.
Det var ju kanonväder när barnen och jag kom till Sverige 18 juli. Vi hade nästan två veckor med sol och bad.
Jag bjöd kollegorna på fest, och vi kunde sitta ute och prata och slåss med myggen.
Sen var brorsan, svägerskan och jag på Winnerbäck-konserten. Det var verkligen supertrevligt och vi träffade många gamla goda vänner.
Resten av ledigheten var ett gytter av grillkvällar, middagar, släkt, vänner och familj. Tack alla, för så mycket trevligheter!
Ändå tycker jag vi hann med hösten också i Sverige. Grannarnas barn hann börja skola och knatade iväg med sina ryggsäckar hela två veckor innan våra barn kommer börja skolan här i Palma. S:s klasskompis i Sverige undrade var sjutton S var när skolan började, det var lite för stort att greppa det där att S verkligen hade flyttat.
När vi körde till flygplatsen, stod lilla E:s bästis kvar och vinkade vid våran brevlåda. Det var en sorglig syn, men som tur är lever barn i nuet på härligt vis som inte vi vuxna förmår. Vi ska älta och grubbla över allt det där som barnen lämnar ett par timmar efter det har inträffat.
Det var inte roligt att flyga den här gången. Den otäcka olyckan i Madrid låg som en obehaglig dimma över våran resa. Jag har aldrig tidigare känt mej så personligt berörd av en flygolycka, och jag har heller aldrig varit så rädd under en flygresa. Jag tyckte mej känna lukten av brandrök, och luktade det inte lite väl mycket bränsle inne i planet? Och varför måste de förbannade ljuden från säkerhetbältesskylten plinga var femte minut? Det känns väldigt skönt att det är långt till nästa flygresa, och då tänker jag åka tåg från Köpenhamn för att slippa de vedervärdiga inrikesflygningarna. Ett flyg om dan får liksom räcka.
På tal om höst i Sverige, så plockade vi verkligen russinen ur den kakan. Vi plockade kantareller, var ute och vandrade och maken hann med ett pass på bockjakten.
Nu ser jag fram emot en vinter på Mallorca. Gladare och bättre än George Sands (som ju skrivit "Un hiver à Majorque" om sin tid på ön tillsammans med Chopin), hoppas jag.
Men först tar vi två månader till med sommarvärme.
Det var ju kanonväder när barnen och jag kom till Sverige 18 juli. Vi hade nästan två veckor med sol och bad.
Jag bjöd kollegorna på fest, och vi kunde sitta ute och prata och slåss med myggen.
Sen var brorsan, svägerskan och jag på Winnerbäck-konserten. Det var verkligen supertrevligt och vi träffade många gamla goda vänner.
Resten av ledigheten var ett gytter av grillkvällar, middagar, släkt, vänner och familj. Tack alla, för så mycket trevligheter!
Ändå tycker jag vi hann med hösten också i Sverige. Grannarnas barn hann börja skola och knatade iväg med sina ryggsäckar hela två veckor innan våra barn kommer börja skolan här i Palma. S:s klasskompis i Sverige undrade var sjutton S var när skolan började, det var lite för stort att greppa det där att S verkligen hade flyttat.
När vi körde till flygplatsen, stod lilla E:s bästis kvar och vinkade vid våran brevlåda. Det var en sorglig syn, men som tur är lever barn i nuet på härligt vis som inte vi vuxna förmår. Vi ska älta och grubbla över allt det där som barnen lämnar ett par timmar efter det har inträffat.
Det var inte roligt att flyga den här gången. Den otäcka olyckan i Madrid låg som en obehaglig dimma över våran resa. Jag har aldrig tidigare känt mej så personligt berörd av en flygolycka, och jag har heller aldrig varit så rädd under en flygresa. Jag tyckte mej känna lukten av brandrök, och luktade det inte lite väl mycket bränsle inne i planet? Och varför måste de förbannade ljuden från säkerhetbältesskylten plinga var femte minut? Det känns väldigt skönt att det är långt till nästa flygresa, och då tänker jag åka tåg från Köpenhamn för att slippa de vedervärdiga inrikesflygningarna. Ett flyg om dan får liksom räcka.
På tal om höst i Sverige, så plockade vi verkligen russinen ur den kakan. Vi plockade kantareller, var ute och vandrade och maken hann med ett pass på bockjakten.
Nu ser jag fram emot en vinter på Mallorca. Gladare och bättre än George Sands (som ju skrivit "Un hiver à Majorque" om sin tid på ön tillsammans med Chopin), hoppas jag.
Men först tar vi två månader till med sommarvärme.
Kommentarer
Trackback
