flyttbloggen

Jag bor nära stadens ghetto här i Sverige. Åtminstone verkar större delen av de som bor i andra delar av stan tänka så. Jag cyklar ofta genom de ruffligaste delarna, där invånarna enligt uppgift ligger i buskarna och lurpassar på varandra med tårgas och finkalibriga skjutvapen.

Shit ändå, va mysigt det är i ghettot! Det odlas grönsaker som jag aldrig sett förut på handgrävda små odlingslotter, där kutryggiga kurdiska minitanter med hucklen tömmer sina pottor varje kväll. Det hänger färgglada papperslyktor på uteplatserna, batikfärgade saronger i fönstren och på en balkong tjänstgör en jakttrofé modell älg som torkställning.

Det är så funtat, att på ena sidan genomfartsleden bor stadens rikaste människor, och på andra sidan är det halal, habibi och pak choi för hela slanten. På ena sidan tjusiga cremefärgade stadsjeepar, på andra pimpade bmw:s med kinesblingbling i framrutan.

När jag beskriver för folk var jag bor, säger de "Jaha, Norrliden!". Jag har länge envist svarat "Nej, norra Berga". Fast nu struntar jag i vilket,  jag ska ju flytta. Dessutom är jag stolt över det lilla ghettot, och jag tror det är osannolikt att jag hittar nåt trivsamt sådant på Mallorca.

I prettot dit jag ska flytta, höjs nog en hel del ögonbryn om man gräver upp ett hål i gräsmattan och planterar vaxbönor. På sin höjd kan man väl ställa dit ett par krukor med dyra, omsorgsfullt beskurna olivträd eller kamelior. Och jag kanske kommer sakna det kantstötta och ruffsiga Norrliden, med den skojjiga konsumbutiken som har ramadankäk.

Jag funderar på om jag kommer vara malplacerad i prettot, när jag sitter där med mina övervaccinerade barn och tittar på när poolen och trädgården tas om hand av arbetarklassen. Jag känner mej som den mest osannolika lyxhustrun som nånsin funnits.

Fast skit i det, nu vill jag iväg.