flyttbloggen

Trafikkulturen i Spanien är minst sagt annorlunda än i Sverige. Och faktum är att jag gillar det. Här är det tuta och kör som gäller.

Nyfunna vännen S och jag skulle fara till ett köpcenter häromdan. S skulle visa vägen för jag hade ingen aning om vart vi skulle, alltså skulle jag följa henne genom den halvgalna Palma-trafiken. Hela vägen gick det hela ut på att jag skulle hålla mej så nära den andra bilen som möjligt, och stänga luckan mellan oss för andra bilister. På ett ställe hann trafikljuset slå om till rött innan jag hann förbi, och då var det bara att se sej om en extra gång och trotsa rödljuset. Vid nästan trafikljus fick vi bägge stanna, och i bilen framför mej satt S och vinkade glatt och gjorde tummen-upp. Jag hade klarat testet.

Jag tycker trafiken har ett skönt flyt här. Om man vet hyffsat vart man ska, är det bara att följa strömmen. Självklart finns det lite andra regler här som man måste känna till, annars är man rökt direkt. Det gäller att ha självförtroende, för som S säger, "det syns på bilen om man är osäker" och då blir man ihjältutad direkt.

Men än har jag mitt personliga elddop kvar i trafiken, och det är de smala bergsvägarna som man oundvikligen måste ge sej ut på om man vill komma till ett par av öns riktiga pärlor.
Men då tror jag att jag ska ligga i kofferten.