flyttbloggen

Kan nån minnas en tristare vinter? Jag gillar vintern, eller rättare sagt gillar jag skiftningarna i årstider som vi normalt har i Sverige. Jag har längtat efter snön hela vintern, nu har jag slutligen gett upp.
Nu vill jag bara att koltrasten ska börja sjunga på allvar och att vindarna ska börja bli varmare. Det är fortfarande ett väder som man mest kan beskriva som varken eller. Är det varmt eller kallt? Är det inte normalt med solsken längre?

När vi var på Mallorca för en månad sen blommade mandelträden. En dag sken solen och det kändes som en vanlig svensk sommardag med lite sval vind. Det var med andra ord inte jättevarmt, men ändå annan luft, inte ett spår av råkall kalmarvinter.

Lars Winnerbäck sjunger om "tandläkarväder" i "Söndermarken", och jag inbillar mej att det är sånt här väder han menar. Väder som gör att man blir nedtryckt i skorna och känner sej allmänt skändad.
Katterna, som vanligtvis trivs med att vara ute, ser i det närmaste förolämpade ut när de varit ute i regnet. De kommer snabbt in och letar upp en varm plats i nåt mysigt soffhörn och spinner av lycka. Kunde de tända en brasa själva, så skulle de göra det och sträcka ut sej på golvet framför spisen.

Snart ska jag dra på mej fleece och regnjacka och cykla till jobbet. På vägen ska jag tänka på solvarma persikor och hur det känns när solen skiner på nacken.