flyttbloggen

Tidvis är det ont vatten på Mallorca, och man kör vatten i tankbilar kors och tvärs över ön. Vattnet räcker inte riktigt till under sommarn när så många ska duscha, fylla pooler och tvätta lamborghinisar.
Jag har börjat öva på att stänga av vattnet i omgångar när jag duschar. Barnen har blivit itutade att de ska vara rädda om vattnet när vi kommer till huset därnere, eftersom vattnet är dyrt.

"Ja, vi har det bra i Sverige som har så mycket vatten", var det nån som sa.
Fast vi egentligen inte har mer vatten än nånannan. Det är ju liksom inte vårt vatten som det står oss fritt att använda som vi vill, bara för att det råkar finnas här uppe i Sverige.

"Tänk vad sopor de har i tredje världen", hörde jag också häromdan.
Fast vi svenskar ordnar med tre ton sopor per skalle varje år. Det är nog lite mer än genomsnittsindiern lyckas samla ihop på samma tid.

Får mej att tänka på att termodynamik och strutstaktik är intimt förbundna.

I miljösammanhang brukar man säga att termodynamik handlar om att "ingenting försvinner, ingenting tillkommer och allting sprider sej". Det vill säga, bara för att man eldar upp nåt eller slänger nåt i soptunnan, så försvinner det liksom inte. Det hamnar ute i luften som rökpartiklar och gas, eller blir det lite mer på soptippen, helt enkelt. Man kan inte tro att ens ansvar slutar under soptunnelocket. Förr eller senare kommer skräpet som bekant tillbaka och biter en i röven.

Inte heller tillkommer det nåt nytt vatten eller nya odlingsmarker om vi övergöder och förstör det vi har att tillgå idag. Ni har väl hört det där om att vattnet vi dricker idag kan vara dinosauriernas pink?

Det låter lite läskigt, inte sant? Lika bra att inte låtsas om det, så blir det inte så obehagligt att tänka på. Det man inte vet, har man ju som bekant inte ont av. Strutstaktik, alltså.

Hur många gånger har man inte hört att det inte är nån idé att sopsortera eftersom de som hämtar skräpet ändå bara tömmer alla containers i samma bil? Eller att nån minsann sett en ekobonde spruta "gift" på sina grödor? Visst, det är väl inte skitkul att sortera gammalt skräp, och det kostar lite mer ekologisk mat, men vad gör man inte?

(Man kan också applicera termodynamiken på sina problem, har jag upptäckt. Det är ju väldigt sällan ett problem försvinner, bara för att man låtsas som ingenting. Särskilt ekonomiska problem, tenderar att dyka upp igen, med enda skillnaden att det oftast blivit värre. Så många nyheter är det ju inte heller i det som tillkommer, det är samma gamla sorger och beteenden som tuggas om hela tiden.)

I Spanien sopsorteras det, det är jag glad för. Det lär dessutom var dyrt att strunta i att göra det, vilket låter föredömligt globalt sett.
Däremot har jag ingen aning om vilka miljömärkningar jag ska leta efter i butikerna, men det ska jag läsa mej till på nåt sätt.
Och miljöbil? Det ska vi kanske ha nu då, när vi ändå ska skaffa en bil själva efter att ha haft tjänstebilar här hemma i många år. Nåra fyrhjulsdrivna kombis kan man ändå inte köra på de smala gatorna i Palma.

Det blir nog bra, bara vi lär oss spara på dinosauriepinket. Och den här fina blomman kan man ju alltid titta efter.