Matchdag hos Super-Ola
Grannen Super-Ola och maken A började ojja sej redan i fredags. Och i lördags var de nervösa, trajjade omkring i den mallorkinska myllan och vred sina händer. De stod inför avgörandet, den näst sista matchen för Kalmar FF.
När så matchdagen kom, skulle vi ladda upp med lunch klockan 13 i grannbyn - två timmar innan matchen började. Maken satt och tummade på menyn, hade svårt att bestämma sej och såg en aning bleksvettig ut. Super-Ola gnisslade tänder vid sin bordsände, skulle han ha öl eller vatten, lamm eller entrecote?
Jag har tack å lov numera en ganska avslappnad attityd till idrott; skriker inte och gapar längre; eldar inte ens upp mej inför Kalmar FF:s gyllene läge. Jag tänker njuta istället, viss om att det är elva människor på planen som sköter det hela såå bra och att jag inte kan göra ett dugg åt saken förutom att sända ut positiv energi.
När lunchen var uppäten, barnen hade smaskat i sej sin Barbie-glass och vi hade druckit av den utsökta hemgjorda örtlikören, for vi hem till Super-Ola. Kaffe, kakor, choklad och mer örtlikör. Och 6-0.
Och hur ska vi kunna tacka och bocka så det känns hela vägen hem till Kalmar? Vi som hängt på Fredriksskans sen vi var småkottar och hejat och käkat korv och upplevt och känt och kastats mellan glädje och förtvivlan. Det är så många minnen och intryck och nu är vi nästan där vid det ultimata målet. Efter alla skott i burgaveln, iskalla bortamatcher i Myresjö och Växjö, alla näran och nästan. Då grämer sej maken och Super-Ola för att de sitter här på Mallorca och inte kan delta på plats, de spekulerar i hur de ska kunna ta sej till Halmstad nästa helg.
Jag tänker sitta här, nöjd, och veta att 2008 förevigt blir det året då FF vann SM-guld och vi bodde på Mallis.
När så matchdagen kom, skulle vi ladda upp med lunch klockan 13 i grannbyn - två timmar innan matchen började. Maken satt och tummade på menyn, hade svårt att bestämma sej och såg en aning bleksvettig ut. Super-Ola gnisslade tänder vid sin bordsände, skulle han ha öl eller vatten, lamm eller entrecote?
Jag har tack å lov numera en ganska avslappnad attityd till idrott; skriker inte och gapar längre; eldar inte ens upp mej inför Kalmar FF:s gyllene läge. Jag tänker njuta istället, viss om att det är elva människor på planen som sköter det hela såå bra och att jag inte kan göra ett dugg åt saken förutom att sända ut positiv energi.
När lunchen var uppäten, barnen hade smaskat i sej sin Barbie-glass och vi hade druckit av den utsökta hemgjorda örtlikören, for vi hem till Super-Ola. Kaffe, kakor, choklad och mer örtlikör. Och 6-0.
Och hur ska vi kunna tacka och bocka så det känns hela vägen hem till Kalmar? Vi som hängt på Fredriksskans sen vi var småkottar och hejat och käkat korv och upplevt och känt och kastats mellan glädje och förtvivlan. Det är så många minnen och intryck och nu är vi nästan där vid det ultimata målet. Efter alla skott i burgaveln, iskalla bortamatcher i Myresjö och Växjö, alla näran och nästan. Då grämer sej maken och Super-Ola för att de sitter här på Mallorca och inte kan delta på plats, de spekulerar i hur de ska kunna ta sej till Halmstad nästa helg.
Jag tänker sitta här, nöjd, och veta att 2008 förevigt blir det året då FF vann SM-guld och vi bodde på Mallis.
Kommentarer
Trackback
