flyttbloggen

Jag har dragit mej i det längsta för att gå till frisören här i Spanien. Framför allt är det språket som har ställt till det. Hur förklarar man hur man vill ha håret - på spanska? Bara ringa och boka tid är ju en utmaning, jag som knappt kan klockan.
Och sen är det ju det där med hårkulturen. Jag menar, jag vill ju inte gå ut från frisören och se ut som en spansk tant. Eller som en blonderad spansk småbarnsmamma. Eller som en müsli-tysk.
Ja, fast nu bor det ju en hel del andra utlänningar här och de måste ju också klippa sej. Alltså, det finns många utländska frisörer och till och med svenska.
Det gick så långt att jag fick total hårpanik, nåt måste göras! Jag hade fått  två tips om bra frissor; en spansk och en brittisk. Efter mycket vånda valde jag den brittiska.

Beställa tid blev intressant, trots att jag kunde göra det på engelska. Jag ringer upp, frisören svarar och jag säger:

"Hello, I'm Åsa and I'd like to..."

"You're who?" Det är namnet igen som ställer till det. Fan, nu knyter det sej för mej och jag säger:

"My name is Åsa. Ehh... do you have any appointments for... do you have any times, I need a hair-cut... öööhhh, and colour."
Och på den nivån fortgår det. Jag trodde inte man kunde förnedra sej genom attt bara beställa en klipptid, men - jodå!

Väl på plats i frisörstolen ett dygn senare, förklarar jag mej:

"I studied English at the university for a year and a half, but they never taught me how to describe a hair-cut! Or how to make an appointment for that matter."

Tack och lov skrattar frissan med mej och tycker min engelska är utmärkt. Isen är bruten och innan jag går hem, får jag till och med se hennes bröllopsbilder. Dessutom behöver jag inte fundera på var jag ska klippa mej nästa gång, för håret blev jättebra också. Skönt!