Björnmamman
Jag har snöat in på engelskt 1800-tal. På kort tid har jag läst Jane Eyre, Stolthet och fördom och är nu halvvägs in i Middlemarch. På så vis har jag hamnat mitt i ett otal kvinnoöden (med ganska mesig män som bihang, tack gode gud för Mr Darcy), vilka präglas av portmonnävirkning, pianospel och kråsade hättor. Lite på skoj känner jag igen mej i mitt hemmafruliv - inte mycket, men lite.
I sådana romaner fälls det ibland repliker av typen: "Mr So-and-so var mycket ful och talade en vedervärdig dialekt" eller "Husets skinka hade en utsökt smak av rökt ekbark" samt "I dagens läge är det omöjligt att finna en pålitlig husa!".
Idag sa vår städerska upp sej, med orden "på ett annat ställe får jag 10 euro i timmen". Jaha, tänkte vi, det hade du fått här också om du hade sagt till. Men skitsamma, dags att hitta en ny städerska.
Här måste jag inflika en intressant sak om hur snabbt man vänjer sej. För ett halvår sedan hade jag aldrig haft en främmande människa som städat i mitt hem. Nu får jag krupp på att tänka mej att städa själv en vecka. Jag har alltid hatat att städa - organisera, reda upp, rensa undan; helt ok, men städa...- och nu har jag vant mej av med det helt. Det ska helt enkelt vilja mkt till om jag ska börja städa igen. Jag säger det på fullaste allvar, jag är beroende.
Ja, det gällde alltså att hitta en pålitlig husa. Helst en som vill ha betalt i kontanter. Helst en som är noggrann och glad. Vännen S var hygglig nog att förmedla numret till sin städerska/barnflicka. Strax hade jag denna glada, framförallt pratglada kvinna i luren och hennes öppningsreplik var: "I have to call you S too, because I can't say your name. Impossible!"
Det är inte första gången mitt namn, med det konstiga å:et i början, har vållat problem. Spanjorerna slänger en blick på mitt körkort eller visa-kort och kallar mej direkt för mitt tredjenamn Sofia. Det är helt enkelt det enda av mina namn som de känner igen som ett namn. Det andra är rappakalja för dem.
Hursomhelst har maken berättat att "osa" på spanska, vilket uttalas precis som Åsa, betyder "björnmamma". Nu fick jag för första gången användning för den förklaringen. Ett glatt skratt i luren, fick jag till svar; "in Spanish, it's a funny name!".
Verkligen. Kalla mej Mummy Bear...
I sådana romaner fälls det ibland repliker av typen: "Mr So-and-so var mycket ful och talade en vedervärdig dialekt" eller "Husets skinka hade en utsökt smak av rökt ekbark" samt "I dagens läge är det omöjligt att finna en pålitlig husa!".
Idag sa vår städerska upp sej, med orden "på ett annat ställe får jag 10 euro i timmen". Jaha, tänkte vi, det hade du fått här också om du hade sagt till. Men skitsamma, dags att hitta en ny städerska.
Här måste jag inflika en intressant sak om hur snabbt man vänjer sej. För ett halvår sedan hade jag aldrig haft en främmande människa som städat i mitt hem. Nu får jag krupp på att tänka mej att städa själv en vecka. Jag har alltid hatat att städa - organisera, reda upp, rensa undan; helt ok, men städa...- och nu har jag vant mej av med det helt. Det ska helt enkelt vilja mkt till om jag ska börja städa igen. Jag säger det på fullaste allvar, jag är beroende.
Ja, det gällde alltså att hitta en pålitlig husa. Helst en som vill ha betalt i kontanter. Helst en som är noggrann och glad. Vännen S var hygglig nog att förmedla numret till sin städerska/barnflicka. Strax hade jag denna glada, framförallt pratglada kvinna i luren och hennes öppningsreplik var: "I have to call you S too, because I can't say your name. Impossible!"
Det är inte första gången mitt namn, med det konstiga å:et i början, har vållat problem. Spanjorerna slänger en blick på mitt körkort eller visa-kort och kallar mej direkt för mitt tredjenamn Sofia. Det är helt enkelt det enda av mina namn som de känner igen som ett namn. Det andra är rappakalja för dem.
Hursomhelst har maken berättat att "osa" på spanska, vilket uttalas precis som Åsa, betyder "björnmamma". Nu fick jag för första gången användning för den förklaringen. Ett glatt skratt i luren, fick jag till svar; "in Spanish, it's a funny name!".
Verkligen. Kalla mej Mummy Bear...
Kommentarer
Postat av: Jenny
Kul med namnet! Och intressant med tillvänjningen av husa :) Låter fint.
Jag har inte läst något av Jane Austen, bara sett filmerna, men det är nog dags nu. Rekommenderas?
Trackback
