flyttbloggen

Spanskan är snabbt och snärtigt språk, som vållar folk med släpiga dialekter uttalsproblem.
Det finns en i princip oöverstiglig svårighet med att lära sej spanska när man kommer från Småland:
Vi kan inte säga "r".
Vi har helt enkelt rationaliserat bort det ljudet ur vår dialekt, vi tycker det är ett onödigt ljud som bara stockholmare använder och vi vill inte befatta oss med några som helst "r".

Här i Spanien rullar "r:en" omkring överallt; de river och rasslar och klöser i varenda mening.
Jag försöker lite tyst forma ett litet "r".  Det gör mest att jag ser ut som Bruce Springsteen i profil och riskerar att slå av tänderna på mej själv när jag ska rätta till ansiktet igen. Men det kommer inget "r" i alla fall, på sin höjd ett lite "ää".
Dock har jag märkt en liten skillnad i mitt uttal av vissa ord. I stället för att uttala till exempel ordet kort "kått", säger jag numera "ko'tt". Här kan man nästan urskilja ett litet "r", om man anstränger sej. Fyrtio har blivit "fö'tti" i stället för "fö-tti" också, bland annat.

Ett annat spanskt ljud som kan vara svårt är det korta "o:et", som i "hola". Man kan inte säga det med kalmar-uttal, då man drar ut på alla "a", "o", "u" och "å". Då blir "hola" plötsligt "aula" eller ännu värre "olla", och då blir det lite tokigt.

När spanjorerna drar i gång och kacklar som värst på spanska, brukar jag tänka: "Haha, jag kan också ett språk som ni inte skulle fatta ett skit av!" Och så småler jag varje gång nån säger "okej" på spanska. Det heter nämligen "vale" och uttalas på vissa dialekter "balle".
Jag må vara en björnmamma, men jag går i alla fall inte runt och säger "balle" till folk.