flyttbloggen

Igår ringde överraskande biluthyrningsfirman och sa att vi vara tvungna att komma dit med våra bilar.
Jaha?
Jo, de skulle få in de nya modellerna av mercorna och därför ville de ha de gamla tillbaka.
Jaha?
Men vi kunde inte få de nya riktigt än.
Nähä?
Vi kunde få fordar istället.
Va?
Jo, de hade två fordar eller en citroen som vi kunde välja på istället.
Ok, fine, vi kommer väl då, sa vi.

Väl på plats på flygplatsen - alltså på andra sidan Palma från där vi bor, och en knappt halvtimmes väg med kaotisk trafik - fick vi nycklar till tre bilar som vi kunde välja på.

Den första var en svårt misshandlad Ford Focus. Den andra en något mindre skadad Ford C-max (tror inte de finns i Sverige ens). Den tredje en gigantisk Citroen C4, vars färg hette "tivoliblå" och som dessutom hade automatlåda. Vid närmare påsyn upptäckte vi att fordarna var misshandlade även på insidan med stora fläckar på samtliga säten och skumma lukter inuti. På väg tillbaka till disken såg vi en annan ren och fin Ford, den skulle vi ha!
Vi, som betraktar vår familj som en av biluthyrningsfirmans bästa kunder, surnade till ordentligt. Vi hyr året runt av dem, två bilar dessutom. Vi har rekommenderat två andra familjer att hyra där, de hyr 2+1 bil året runt. Det minsta man kan begära, tyckte vi, var att de erbjöd rena bilar. Uthyrningstjejen bakom disken försökte förklara sej oskyldig och sa att det inte fanns några alternativ. Maken var vid det här laget röd av ilska. Jag, som ännu inte hunnit bli arg, tog över kommandot när tjejen bakom disken tänkte nonchalera oss och började expediera en brittisk tant istället. För att visa allvaret i situationen, la jag handen mitt på tantens kontrakt och sa "No, no! We rent all year round from you. At least you offer us clean cars. Either you fix this now, or we'll go to another firm." Som ett vänskapsoffer i sammanhanget, valde jag att ta Citroenen, så slapp vi åtminstone stå och vänta medan de fixade fram två bilar.

Till slut satt jag i den enorma Citroenen och maken i den rena Forden. Jag har inget emot att köra automat, men det är inte heller nåt jag är jättevan vid. I Sverige står det ju R för "reverse", D för "drive", P för "parking" och nåt mer för nåt slags friläge tror jag. I den här bilen stod allt på spanska och det fanns ingen instruktionsbok. Vid det laget hade jag redan lyckats ta mej ur parkeringsgaraget tack vare att bilen hela tiden gav instruktioner om hur jag skulle bete mej på instrumentpanelen. Jag hade satt spaken i ett läge som hette M, och då gick det bara att krypköra. R:et fanns där i alla fall, och det betyder back även i Spanien, det testade jag. N var parkeringsläget. M var uppenbarligen fel, och då återstod bara A. "Automatic"! Puh, med denna växel i skötte sej bilen själv. Och bara två gånger på vägen hem var jag och for efter kopplingen med vänsterfoten.
Senare kom jag på att M:et antagligen står för "manual", och jag med ett halvt öra hört att bilen var halvautomatisk. Vad nu i hela friden det innebär. Kan man växla när man känner för det då eller?

Vi får väl se hur länge jag står ut med denna buss, den känns enorm efter att ha kört Merca a-klass och Audi A3. Hade jag fått C4:an direkt efter att ha kört Volvo XC70 i två år, skulle det nog inte varit så stor skillnad. Ännu mer spännande blir det att se hur jag ska ta mej fram i Palma. En fördel är i alla fall att den har parkeringssensorer runt om, även på sidorna. Alltså, man har möjligheten att parkera i lugn och ro medan det konstant tjuter och piper inne i bilen.

Tally-hoo.