Ta seden och skeden
"Äh, skit i det! Så gör alla spanjorer, så kan du också göra!".
Så sas det mej för ett tag sen, då en butik gav mej för mycket tillgodo på en vara som jag lämnat tillbaka. Jag stod där och funderade på om jag skulle säga till att det var för mycket pengar, eller om jag skulle vara mera spansk och roffa åt mej de extra 15 eurona.
Det slutade med att jag inget sa. Och nästa gång jag kom till butiken så påpekade de själva misstaget. Då kändes det bara pinsamt att jag hade frångått mina principer och försökt snika åt mej pengarna.
Sen dess har jag tagit det som en egen liten mission att agera svenskt i såna frågor och förvåna spanjorerna. Och det är faktiskt rätt kul.
Till exempel fortsätter jag att med en dåres envishet att tacka folk som stannar när jag står vid övergångsstället. Jag tackar och säger hejdå när jag lämnar en butik eller kassan i matbutiken. Jag ler och är artig och trevlig mot alla jag interagerar med; oerhört ospanskt alltså.
Alla svenskar som har varit här, har påpekat att butiks- och restaurangpersonal som man träffar på här är så otrevliga. Som alla svenskar, så har de tagit det personligt att de mötts av dålig service. Men det är så här, en person i kassan i matbutiken tittar inte på en och ler när man betalar. Man kan inte vänta sej ett tack för dricksen på restaurangen. Meningslöst. Det finns inte i registret här. Och det är inget personligt mot gästen eller kunden.
I vissa sammanhang är det rätt skönt att det är så. Jag menar, man tar ju inte en taxi för att man är så sugen på att prata med en taxichaufför. Lik förbannat sitter man och försöker vara trevlig mot chauffören i svensk taxi! Eller mot frisören eller hantverkaren eller vem det nu kan vara. För fasen, kör mej dit jag ska och håll truten, kan man ju känna i bland.
Idag var jag i ett parkeringsgarage och skulle betala min avgift. Eftersom jag bara hade en 20-eurosedel kunde jag inte betala i automaten, den tar inte emot så stora sedlar. Gubben i den manuella kassan såg sur ut och började ge mej växel på 50 euro. Han räknade högt och smäckte ner sedlarna under luckan. Jag påpekade att, ursäkta mej men du fick bara 20 euro "sólo 10 euro para mí, no?". Gubben, som antagligen såg 20 euro flyga tillbaka in i lönekuvertet, blev otroligt glad och tackade tre gånger.
Ha! Där fick ni, alla sura, otrevliga, nonchalanta och oartiga spanjorer. Den skeden eller seden tänker jag inte ta. Den kan ni behålla.
Så sas det mej för ett tag sen, då en butik gav mej för mycket tillgodo på en vara som jag lämnat tillbaka. Jag stod där och funderade på om jag skulle säga till att det var för mycket pengar, eller om jag skulle vara mera spansk och roffa åt mej de extra 15 eurona.
Det slutade med att jag inget sa. Och nästa gång jag kom till butiken så påpekade de själva misstaget. Då kändes det bara pinsamt att jag hade frångått mina principer och försökt snika åt mej pengarna.
Sen dess har jag tagit det som en egen liten mission att agera svenskt i såna frågor och förvåna spanjorerna. Och det är faktiskt rätt kul.
Till exempel fortsätter jag att med en dåres envishet att tacka folk som stannar när jag står vid övergångsstället. Jag tackar och säger hejdå när jag lämnar en butik eller kassan i matbutiken. Jag ler och är artig och trevlig mot alla jag interagerar med; oerhört ospanskt alltså.
Alla svenskar som har varit här, har påpekat att butiks- och restaurangpersonal som man träffar på här är så otrevliga. Som alla svenskar, så har de tagit det personligt att de mötts av dålig service. Men det är så här, en person i kassan i matbutiken tittar inte på en och ler när man betalar. Man kan inte vänta sej ett tack för dricksen på restaurangen. Meningslöst. Det finns inte i registret här. Och det är inget personligt mot gästen eller kunden.
I vissa sammanhang är det rätt skönt att det är så. Jag menar, man tar ju inte en taxi för att man är så sugen på att prata med en taxichaufför. Lik förbannat sitter man och försöker vara trevlig mot chauffören i svensk taxi! Eller mot frisören eller hantverkaren eller vem det nu kan vara. För fasen, kör mej dit jag ska och håll truten, kan man ju känna i bland.
Idag var jag i ett parkeringsgarage och skulle betala min avgift. Eftersom jag bara hade en 20-eurosedel kunde jag inte betala i automaten, den tar inte emot så stora sedlar. Gubben i den manuella kassan såg sur ut och började ge mej växel på 50 euro. Han räknade högt och smäckte ner sedlarna under luckan. Jag påpekade att, ursäkta mej men du fick bara 20 euro "sólo 10 euro para mí, no?". Gubben, som antagligen såg 20 euro flyga tillbaka in i lönekuvertet, blev otroligt glad och tackade tre gånger.
Ha! Där fick ni, alla sura, otrevliga, nonchalanta och oartiga spanjorer. Den skeden eller seden tänker jag inte ta. Den kan ni behålla.
Kommentarer
Trackback
