flyttbloggen

Jag är inte här för att curla för min man. Alltså, jag går inte här och drar hela dagarna och missar enorma summor i tjänstepension för att maten ska stå på bordet när min man kommer hem från jobbet.
Det kanske är ett överflödigt förtydligande, men en del av er verkar tro att det är det som jag gör härnere.

"Jag är trött på att gå ut med hunden med mina väninnor. Allt de pratar om är pengarna och barnen och sina stackars män.", sjunger Lundell i låten "Rått och romantiskt". Den handlar om en kvinna som har allt vad gäller pengar och status, men som letar efter det som är äkta i livet.
Här jobbar de flesta av de "stackars" männen, medan kvinnorna "inte gör nånting" och "bara går hemma hela dagarna". Det är den klassiska hemmafru-problematiken; det räknas inte riktigt som ett jobb.
- Vad ska du göra då, frågar folk mej, ska du inte jobba? Nej, jag ska ju inte det.

Och inte heller curlar jag för min man. Det vill säga gör allt skitjobb i hemmet, så att han ska slippa allt som är tråkigt. Rutinerna här är ungefär som hemma i Sverige. Faktum är att maken gör mer här än han gjorde när vi bägge jobbade. Vi är här för att baka ihop vår lilla familj ännu mer, inte för att maken ska kunna gå och lägga sej vi tvn när han kommer hem från jobbet.
Visst, jag är glad och tacksam för att jag har fått den här chansen till en extra mammaledighet, men för det står jag inte i tacksamhetsskuld till min man.
Lika lite som jag stod i tacksamhetsskuld till honom när jag var hemma med barnen när de var bebisar.