Folk på besök
Våra nyfunna vänner här på Mallorca har vridit sej i plågor när vi har berättat hur mycket folk som ska komma och hälsa på oss här i höst. Vi har rabblat en lång lista med släkt och vänner som ska klämma in sej i vårt gästrum med cirka tre-fem dagars intervall.
"Två veckor?!!", utbrast en vän när jag berättade att svärföräldrarna ska stanna så länge hos oss. "Ja, jag hade ju dött!", tillade hon snabbt.
"Vi gjorde också det misstaget första året vi bodde här", sa en annan. "Folk kom och gick hela tiden." På detta följde en lång utläggning om hur nära psykos personen i fråga hade varit innan sista gästen lämnat huset.
Jag har mer börjat bäva för den där månaden innan jul, då ingen ska komma och hälsa på. Jag vet inte, men jag är en gästfri person (än så länge) och bor man som vi gör är gäster ingen belastning. Kan inte folk roa sej här, så kan de det nog ingen annanstans heller. Och de har eget rum med badkar och toa en suite, som det heter.
Brorsan och hans familj var här förra veckan, de bodde här i åtta dagar. Jag kan inte komma på nånting med det som var jobbigt. Kanske möjligen att det var hemskt synd om grabbarna som fick ont i öronen. Men annars lagade brorsan och jag mat tillsammans, handlade och umgicks med våra familjer. Som jag kände det, utan krav och utan tankar på att det prompt måste hända saker hela tiden. Jag tyckte det var ett härligt sätt att umgås.
De som ska komma hit i höst är våra föräldrar och syskon, släktingar och våra allra bästa vänner. Hade vi inte kunnat stå ut med dem och umgås med dem ett tag, så hade vi ju sagt att de inte kunde komma.
Nej, jag tycker det ska bli kul. Och jag vet att ingen av dem förväntar sej gratis mat och guidning eller fri tillgång till våra bilar. Erbjuder man allt det, samtidigt som man ska få vardagen att gå ihop, då är man nog lite fel ute.
"Två veckor?!!", utbrast en vän när jag berättade att svärföräldrarna ska stanna så länge hos oss. "Ja, jag hade ju dött!", tillade hon snabbt.
"Vi gjorde också det misstaget första året vi bodde här", sa en annan. "Folk kom och gick hela tiden." På detta följde en lång utläggning om hur nära psykos personen i fråga hade varit innan sista gästen lämnat huset.
Jag har mer börjat bäva för den där månaden innan jul, då ingen ska komma och hälsa på. Jag vet inte, men jag är en gästfri person (än så länge) och bor man som vi gör är gäster ingen belastning. Kan inte folk roa sej här, så kan de det nog ingen annanstans heller. Och de har eget rum med badkar och toa en suite, som det heter.
Brorsan och hans familj var här förra veckan, de bodde här i åtta dagar. Jag kan inte komma på nånting med det som var jobbigt. Kanske möjligen att det var hemskt synd om grabbarna som fick ont i öronen. Men annars lagade brorsan och jag mat tillsammans, handlade och umgicks med våra familjer. Som jag kände det, utan krav och utan tankar på att det prompt måste hända saker hela tiden. Jag tyckte det var ett härligt sätt att umgås.
De som ska komma hit i höst är våra föräldrar och syskon, släktingar och våra allra bästa vänner. Hade vi inte kunnat stå ut med dem och umgås med dem ett tag, så hade vi ju sagt att de inte kunde komma.
Nej, jag tycker det ska bli kul. Och jag vet att ingen av dem förväntar sej gratis mat och guidning eller fri tillgång till våra bilar. Erbjuder man allt det, samtidigt som man ska få vardagen att gå ihop, då är man nog lite fel ute.
Kommentarer
Trackback
