flyttbloggen

S och jag konstaterar, när vi promenerar på löpbanden i det fashionabla gymmet, att alla problem vi har här i lyxen verkar lite ytliga. S hade dagen innan en längre utläggning om sina balkongväxter, och tyckte i efterhand att det kändes fånigt.

Missförstå mej inte, jag tycker verkligen inte synd om mej själv. Jag är väldigt nöjd med livet här på Mallorca, men naturligtvis finns det saker som inte riktigt fungerar idealiskt. Så är det ju alltid, var man än bor, antar jag.

Jämfört med att gå 300 meter till skolan, känns till exempel 12 kms galen trafik till och från skolan varje dag onekligen tungt. Jag och några andra nya föräldrar enades häromdan om att detta faktum till och med kan komma att ta knäcken på vår vistelse här. Parking hell, bidrar också stort till irritationen. Kanske kommer jag helt enkelt att vänja mej. Den andra ytterligheten kan bli att jag en dag bara kliver ur bilen och skriker.

Just nu kommer jag inte ens ihåg vad vi hade för vardagsproblem i Sverige. Var det nåt med bilar? Eller vad-ska-vi-ha-till-middag? Eller var det tvätt på golvet och barn som torkar fingrarna på kläderna vid matbordet? I så fall är det väl i stort sett samma som här; alla de där frågorna har flyttat med hit.

Kanske var problemen till och med mindre hemma, i tryggheten och de vana rörelsemönstren? Här brottas vi förutom allt det vardagliga också med allt det som är nytt, som verkar skrämmande för barnen och gör dem otrygga. Det är allt från gråtattacker och vredesutbrott till sömnproblem och hemlängtan.
För oss vuxna är det också hemlängtan; längtan efter släkt och vänner, husdjur och kända marker. Vi längtar efter våra sköna sängar och allt som är enkelt, invant och rutin.

Annars är mitt största problem just nu att det inte finns några vettiga tandborstar att få tag på. Jag ger 200 spänn för en Jordan Clean Between Soft.