Strulhelg

I förra veckan berättade vännen S hur otroligt lätt det är att få stopp i avloppet härnere. Alla som varit i ex Grekland eller Turkiet vet ju att man inte får spola ned pappret i toan där, utan man måste lägga det i en papperskorg brevid. Tydligen är det i stort sett likadant här, men det var det ju ingen som hade sagt till oss innan. Jag hann inte mer än säga till maken att han skulle snåla med pappret, förrän han kom ut från toan och deklarerade att det blivit stopp. Detta var naturligtvis på fredagkvällen, så ingen hjälp av vaktmästare fanns att få.
Grannarna lånade oss kaustiksoda med instruktionen att vi skulle hälla på detta och sen banka nere i botten på toan med moppen. Blörk, tänkte vi (som de flesta andra har vi bara en mopp, och den vill man inte ha till toan) och nonchalerade tipset med varsitt blekt leende. Stoppet fick vara som det var, tills den utlovade rörmokaren skulle dyka upp på måndagen. Maken satte upp en "caputto"-lapp på dörren, som vi stängde om eländet.

På lördagen hade vi lite fest med våra svenska grannar. Vi drack lite vin och åt svensk mjölkchoklad från IKEA. Barnen sprang runt huset och kollade på geckos och fladdermöss. För att inte de lite mindre barnen skulle vimsa utanför trädgården, drog maken igen grinden till vår bilplats. Grinden förblev sedan stängd, den hade ohjälpligt gått i baklås och våra bägge bilar var inlåsta.
På söndagen provade vi alla nycklar vi hade, inklusive grannens, men inget funkade. Vicevärden slet sej från rödvinet och kom hit med alla nycklar hon hade tillgång till, men - nej. Ingen låssmed skulle kunna vara här innan klockan 9 på måndagsmorgonen fick vi veta, och vi insåg att ingen skulle kunna komma i tid till nåt den morgonen.

Igår kom det så en vaktmästare och kollade på toan. Och jag kan säga så mycket som att vi numera har en ny mopp, den gamla är liksom förverkad. Toan är ok, men det kommer väl att ta cirka en vecka tills det är stopp igen, för det har redan börjat gurgla i den igen.

Grinden blev, till vår oerhörda förvåning, upplåst i tid. Både maken och barnen kom i väg som de skulle på morgonen. Men ingen av oss hade varit speciellt chockad om vi hade suttit kvar, instängda, när arbetsdagen var slut för att ingen låssmed kommit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0