Ännu en konstig vecka
Jaha, den här veckan blev inte heller som jag hade tänkt riktigt.
I måndags vaknade jag i nåt slags odefinierbart tillstånd av huvudvärk och rysningar. Jag fattade inte riktigt vad det var frågan om för än jag kom till gymmet och började gå på löpbandet. Jag är sjuk! Det är det som är konstigt. Efter 20 minuter var jag iskall och svettig på samma gång, så det var bara att kliva av, duscha och åka hem.
På tisdagmorgonen stod det klart att barnen också var hängiga. Ont i halsen, trötta och glåmiga. Bara att ladda upp med nya filmer och pyssel. Det är skönt med stora barn som aktiverar sej själva! Men jag kan inte låta bli att undra varför jag aldrig är ensam sjukling i familjen? Varje gång jag drabbas av nåt, är minst ett av barnen också sjukt, märkligt.
Idag fick jag komma ut i livet igen. Och jag asade hem trehundra kilo mat från affären. Men ack, att få föna håret, sminka sej och komma ut lite!
Vi har tuggat vidare på Sex and the City. Aidan och Carrie har blivit ihop, och gjort slut igen. Miranda har fått sitt lilla ljuvliga rödhåriga barn och Steve har blivit av med en kula. Och man upptäcker roliga saker när man ser en serie, som är gjord för att ses ett avsnitt i veckan, i hastigheten fyra avsnitt om dagen. Då upptäcker man till exempel att alla i serien har samma vinglas, att samma örhängen återkommer på olika damer och att en del karaktärer är misstänkt lika varann (tre roller/månadslön?).
När vi har kollat färdigt, ska vi byta "box" med grannarna, som har alla säsongerna av Desperate Housewives. Jag har inte sett ett enda avsnitt av den serien, så det ska bli trevligt. Framförallt att byta neighbourhood. New York börjar ruttna lite, tycker jag.
Måste motvilligt erkänna att jag börjar gilla Mr Big. Aidan vinner ju alla dar i veckan, men Big har precis min humor. This me likee!
Jag har till min egen förfäran upptäckt att jag börjar bära fler och fler drag av Carrie Bradshaw. Jag ruffsar i mitt hår, har börjat kolla in olika handväskor och längtar efter ett par snygga skor med onaturligt hög klack. Alla som inte känner mej så bra, kanske tror att jag alltid hasar runt i gympadojjor, men faktum är att jag är riktigt kvalificerad i grenen höga klackar.
Veckan har också gett en del nya musiktips. Kolla gärna in följande band:
The Script Det är det jag säger; Irland is da thing!
Bell X1 Mer så; Damien Rices gamla band.
Simple Plan Rock å pop!
(Tack till K, E och J!)
Just nu lyssnar jag på Depeche Mode. Gammal kärlek rostar aldrig... som bekant.
I måndags vaknade jag i nåt slags odefinierbart tillstånd av huvudvärk och rysningar. Jag fattade inte riktigt vad det var frågan om för än jag kom till gymmet och började gå på löpbandet. Jag är sjuk! Det är det som är konstigt. Efter 20 minuter var jag iskall och svettig på samma gång, så det var bara att kliva av, duscha och åka hem.
På tisdagmorgonen stod det klart att barnen också var hängiga. Ont i halsen, trötta och glåmiga. Bara att ladda upp med nya filmer och pyssel. Det är skönt med stora barn som aktiverar sej själva! Men jag kan inte låta bli att undra varför jag aldrig är ensam sjukling i familjen? Varje gång jag drabbas av nåt, är minst ett av barnen också sjukt, märkligt.
Idag fick jag komma ut i livet igen. Och jag asade hem trehundra kilo mat från affären. Men ack, att få föna håret, sminka sej och komma ut lite!
Vi har tuggat vidare på Sex and the City. Aidan och Carrie har blivit ihop, och gjort slut igen. Miranda har fått sitt lilla ljuvliga rödhåriga barn och Steve har blivit av med en kula. Och man upptäcker roliga saker när man ser en serie, som är gjord för att ses ett avsnitt i veckan, i hastigheten fyra avsnitt om dagen. Då upptäcker man till exempel att alla i serien har samma vinglas, att samma örhängen återkommer på olika damer och att en del karaktärer är misstänkt lika varann (tre roller/månadslön?).
När vi har kollat färdigt, ska vi byta "box" med grannarna, som har alla säsongerna av Desperate Housewives. Jag har inte sett ett enda avsnitt av den serien, så det ska bli trevligt. Framförallt att byta neighbourhood. New York börjar ruttna lite, tycker jag.
Måste motvilligt erkänna att jag börjar gilla Mr Big. Aidan vinner ju alla dar i veckan, men Big har precis min humor. This me likee!
Jag har till min egen förfäran upptäckt att jag börjar bära fler och fler drag av Carrie Bradshaw. Jag ruffsar i mitt hår, har börjat kolla in olika handväskor och längtar efter ett par snygga skor med onaturligt hög klack. Alla som inte känner mej så bra, kanske tror att jag alltid hasar runt i gympadojjor, men faktum är att jag är riktigt kvalificerad i grenen höga klackar.
Veckan har också gett en del nya musiktips. Kolla gärna in följande band:
The Script Det är det jag säger; Irland is da thing!
Bell X1 Mer så; Damien Rices gamla band.
Simple Plan Rock å pop!
(Tack till K, E och J!)
Just nu lyssnar jag på Depeche Mode. Gammal kärlek rostar aldrig... som bekant.
Kommentarer
Trackback
