flyttbloggen

Det har sina sidor att bo i en avkrok. Kalmar är ju en sån, vem försöker vi lura?
Vi har de senaste gångerna koncentrerat oss på att resa hem via Köpenhamn. Dels för att slippa sitta på Arlanda och vänta, dels för att också slippa byta flyg nånstans ute i Europa. Köpenhamn är den enda närbelägna flygplats som har direktflyg till Mallorca året om. Flygtiderna gör dock att vi kommer till Danmark vid 23-tiden och inte kan ta oss vidare hemåt utan måste övernatta. På tillbakaresan går planet vid 11 på förmiddagen, vilket adderar ännu en hotellnatt och ännu mer passiv restid till schemat.
Barnen är fantastiskt tappra och resvana vi det här laget. Och vi gläder oss åt att de inte är rädda eller nervösa inför resorna, utan glatt hänger på. De myser på hotellen, pysslar under tågresorna och sover gott på flyget.

När bekanta berättar om mardrömsresor med öronbarn, kräkiga bebisar som vägrar sova och ilskna treåringar som matvägrat i tre veckor i Thailand, känner jag mej nöjd. Vi väntade med charter till våra barn var 5 och 7 år. Och när jag hör skräckhistorierna, påminnner jag mej om varför vi väntade. Det kanske inte är grejen för alla, men för oss har det varit perfekt.

Förra sommaren lyckades jag hitta en flygresa till Mallorca för mej och barnen för 1700 spänn, en restresa med ett charterflyg från Växjö. Och det är ju idealet, att resa snabbt och enkelt från en närbelägen flygplats. Men tills charterresorna kommer igång i maj, så är det omvägar som gäller. Och förresten ska vi åka tåg hem i sommar, ta en sväng runt Frankrike, Italien, Schweiz och Tyskland och kolla läget. Då kan man anta att detn segaste biten blir Köpenhamn-Kalmar, den har vi åkt några gånger vid det laget. Ända hem till vår älskade avkrok.