Blabla... bla
Efter att ha bott i Spanien snart sju månader, tycker man kanske att jag skulle kunna lite mer spanska. Visst, jag snappar upp nån fras här och nån glosa där. Över lag går det dock trögt.
Nej, jag har fortfarande inte gått nån kurs, det frågar alla. Enligt ett rykte ska det finnas ett kloster här på ön, där man kan "ta in" ett par veckor. När man sen åker därifrån, och bara har fått prata spanska hela tiden, borde det ha hänt en del.
Än så länge, ägnar jag mej åt att tjuvlyssna på folks konversationer. Det kan låta så här i mina öron:
"Hej! Det var längesen! Hur mår du /blablabla/ jul... har du haft en trevlig helg.... /blablabla/ julklappar... barnen... här på Mallorca /blablabla/ båten? ja... mycket smidigt... barnen... skolan... /blabla/ här.... där... tennis... jaha, självklart... ok..."
När jag gick ut från gymmet idag, frågade receptionisten mej om jag talar spanska. Och så tillade hon att ju alltid pratar spanska med mej och bad lite om ursäkt för det. Jag svarade att jag ju ser lite spansk ut, vilken hon höll med om. De engelska och tyska damerna brukar vara mera blonda, menade hon. Ja, och jag är svensk, sa jag, du kan ju tänka dej att jag inte ser så svensk ut. Då skrattade receptionisten högt och höll med.
