Passive aggressive
Makens kusin var på besök förra helgen. Målet med resan var att se Real Madrid spela mot Mallorca, en dröm som han haft länge. Eftersom maken skaffat två säsongskort till Mallorcas matcher, var det relativt lätt fixat.
Efter matchen, frågade jag kusinen om han var nöjd. Jodå, den enda besvikelsen var att stämningen på arenan varit lite tam.
Det är kanske lätt att tro att kynnet hos alla folk runt Medelhavet är hätskt, gapigt och yvigt. Ni vet lite italienskt galet. Eller franskt neurotiskt.
Det stämmer inte riktigt in på spanjorerna. Här är det passive aggressive som gäller. Det gnisslas tänder. Jag har aldrig sett några spanjorer hytta med nävarna mot varandra eller höja rösten.
Spansk polis är fruktansvärt skräckinjagande, särskild Guardia Civil (civilgardet). De har tio kilo vapen och tillhyggen fästade vid bältet och kängor snörade upp på vaderna. Och de utstrålar passive aggression.
Man muckar inte med killarna och tjejerna, kan jag säga. Jag tror inte ens jag skulle våga öppna munnen om jag åkte dit för nåt.
Spanjorerna är alltid noga med att hitta en syndabock om nåt gått fel, till exempel på jobbet. I Sverige kan man gå till sin chef och säga: "Alltså, shit, jag har gjort bort mej... detta och detta hände." Man kan gå därifrån sen, med svansen mellan benen, men åtföljd av respekt för att man sa som det var. Detta existerar inte i Spanien; "Det var inte jag!" säger samtliga spanjorer med en mun när nåt gått fel. Kanske hänger det kvar sen Franco-eran, då den som gjorde bort sej plötsligt kunde försvinna spårlöst.
På det hela taget kan man säga att det är lite segt här i Spanien. Liksom inget klipp eller go i folket. På sin höjd tutar man på varandra i trafiken. Det hasas omkring, tuggummi under skorna; HALLÅ-Å??!! Det kan man lätt märka när man försöker få nåt fixat här. Det händer inget, inget och sen inget mer.
Vi väntar fortfarande på att få värmesystemet i huset lagat. Vi går här och gnisslar tänder. Men imorrn ska det ringas arga samtal och nävar ska slås i bord.
För kom inte och säg att svenska är mesiga och timida!
Efter matchen, frågade jag kusinen om han var nöjd. Jodå, den enda besvikelsen var att stämningen på arenan varit lite tam.
Det är kanske lätt att tro att kynnet hos alla folk runt Medelhavet är hätskt, gapigt och yvigt. Ni vet lite italienskt galet. Eller franskt neurotiskt.
Det stämmer inte riktigt in på spanjorerna. Här är det passive aggressive som gäller. Det gnisslas tänder. Jag har aldrig sett några spanjorer hytta med nävarna mot varandra eller höja rösten.
Spansk polis är fruktansvärt skräckinjagande, särskild Guardia Civil (civilgardet). De har tio kilo vapen och tillhyggen fästade vid bältet och kängor snörade upp på vaderna. Och de utstrålar passive aggression.
Man muckar inte med killarna och tjejerna, kan jag säga. Jag tror inte ens jag skulle våga öppna munnen om jag åkte dit för nåt.
Spanjorerna är alltid noga med att hitta en syndabock om nåt gått fel, till exempel på jobbet. I Sverige kan man gå till sin chef och säga: "Alltså, shit, jag har gjort bort mej... detta och detta hände." Man kan gå därifrån sen, med svansen mellan benen, men åtföljd av respekt för att man sa som det var. Detta existerar inte i Spanien; "Det var inte jag!" säger samtliga spanjorer med en mun när nåt gått fel. Kanske hänger det kvar sen Franco-eran, då den som gjorde bort sej plötsligt kunde försvinna spårlöst.
På det hela taget kan man säga att det är lite segt här i Spanien. Liksom inget klipp eller go i folket. På sin höjd tutar man på varandra i trafiken. Det hasas omkring, tuggummi under skorna; HALLÅ-Å??!! Det kan man lätt märka när man försöker få nåt fixat här. Det händer inget, inget och sen inget mer.
Vi väntar fortfarande på att få värmesystemet i huset lagat. Vi går här och gnisslar tänder. Men imorrn ska det ringas arga samtal och nävar ska slås i bord.
För kom inte och säg att svenska är mesiga och timida!
Kommentarer
Trackback
