Tillbakaresa

Nu är vi tillbaka på Mallorca efter två veckor i Sverige. Sista dan snöade det och vi var glada att vi inte skulle köra bil till Köpenhamn och flyget vidare.
I stället tog vi tåget till Danmark. Jag hade tänkt var sådär lite Rydströmsk och författa ett par djupsinniga blogginlägg om resande och avsked och att resa till och från på vägen. Men så insåg jag snabbt att min åksjuka skulle sätta p för den ambitionen, jag satt och smånickade istället. Barnen var hur coola som helst, ritade och kollade på poddarna hela tiden, så vi var ganska utvilade när vi klev in på Hilton vid Kastrup.

Vid 10 dagen efter, checkade vi in bagaget och klarade maxvikten på den ena resväskan med 4 hekto. Tre väskor lämnade vi ifrån oss, och två kom fram till Mallorca. Nej, vi mellanlandade inte på vägen, och ändå lyckades flygbolaget schabbla bort vår knallgula resväska. Väskan var tio år gammal, så den kommer vi inte sakna, det är värre med innehållet. Det nya Wii:et, alla spel, makens tio stockar snus, Kalles kaviar, vällingen, makens alla linser, en mängd sladdar och laddare - totalt värde runt 10000 spänn, det svider. Ännu hyser vi lite hopp om att återfå den, annars börjar det tröttsamma jobbet att ersätta alla grejerna. Tyvärr misstänker vi att den blivit stulen.

När vi kom "hem" till vårt casa, upptäckte vi att frysen varit avstängd och allt innehåll var ruttet. Jag lovar, rutten kycklingfilé tillhör nåt av det äckligaste jag nånsin sett. Bara att börja rensa. Maken räddade desperat ett tiotal snusdosor från äckelsörja och körde resten till soptunnan. Och eftersom vi kom fram en söndag och alla affärer här är stängda på söndagar, så fick jag laga konservmat. En pasta med tonfisk och burktomater, jovars, det gick faktiskt hem.

Vi drog igång ac:n när vi hade städat ut förruttnelsen. Den snurrade fint och spred värme ända fram på småtimmarna, sen la den av. Så nu har vi ingen värme - igen. Och i morrn är det "julafton" här; Reyes. Inga servicegubbar att få tag på. Välkommen till Spanien...

Nu är skåpen åter fyllda, varmvattnet (som vi först inte fick att fungera) verkar har värmts på ordentligt. På väg till affären såg vi oss om och konstaterade att här är så vackert, och att vi verkligen trivs här.
Irritationen börjar så smått lägga sej.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0