flyttbloggen

På "fejjan" kan man ju ta en uppsjö av tester och göra listor på det ena och andra. Häromdan skulle jag göra en lista på "albums that shaped me", 1-5. Men fem är ju för lite, det inser man snabbt när musik är så viktigt som det är för mej. Här kommer därför en lista på tolv album som format mej (alltså som avgjort min musiksmak, och gjort intryck på mej som person), utan inbördes ordning.

"Some Great Reward", Depeche Mode. För ett tag sen satte jag mej ner och började återupptäcka Depeche Mode. Och när jag kom fram till de här låtarna, var det så nära ett halleluja-moment som jag nånsin varit. Det är fortfarande samma kärlek som när det begav sej, med undantaget att jag förstår texterna lite bättre nu.

"Picture Book", Simply Red. Brorsan började prata om Simply Red först av alla i hela landet, tror jag. Jag lyssnade nästan hål i den här LP:n. Den lever kvar i min kärlek till bra sångare och enkel popmusik.

"Magical Mystery Tour", The Beatles. Får representera min pappas skivsamling, som man inte fick röra, men som snurrar oavbrutet i mina barndomsminnen. Jag var skiträdd för omslaget med de utklädda bandmedlemmarna. Jag lyssnar fortfarande på Beatles, och önskar att jag hade varit med när det begav sej.

"Rattle And Hum", U2. Jag kan med stolthet säga att den första LP jag nånsin köpte var "The Unforgettable Fire" med U2. Jag spelade den och begrep mej nog inte riktigt på den, jag var kanske var 11 år och det var väl lite avancerat. U2-frälst blev jag nog först då "The Joshua Tree" kom ut. Jag lyssnade på den på skolresan i sexan kommer jag ihåg. Sen kom "Rattle And Hum", och jag kunde inte fatta att musik kunde vara så bra, så plågsam och kunde göra mej så knäsvag. Den spelas fortfarande flitigt hemma hos oss, maken och jag träffades trots allt på en U2-konsert.

"Avalon Sunset", Van Morrison. En otroligt andlig och spirituell skiva. Innehåller en mängd låtar som letar sej in i ens medvetande och ifrågasätter tro, kärlek och det berömda "fånga dagen".

"...och stora havet", Jakob Hellman. En gång utnämd till Sveriges bästa platta genom tiderna, eller nåt i den stilen. Jag kan inte annat än att instämma, det finns många andra, men denna är en av de bästa i alla fall. "Vackert väder" är fortfarande en av mina favoritlåtar på svenska.

"Moderna Tider", Gyllene Tider. Inte en dålig låt på denna plattan, den är 80-tal, socker och pastell, men samtidigt ungdomlig ångest och ensamhet. I love it, så är det bara.

"Nothing Like the Sun", Sting. Innehåller, förutom superhiten "Englishman in New York", en räcka underbara, välsnidade poetiska låtar, som jag håller mycket kära. Värd att lyssna på så här i tider då begreppet "peace on earth" verkar ha gått i graven.

"Kungarna från Broadway", Eldkvarn. Beredde vägen till Eldkvarn för mej. "Utanför lagen" är min favoritplatta med bandet, men denna kommer inte långt efter. Jag har sett Eldkvarn live ett otal gånger genom åren, periodvis har jag haft svårt för dem, men som tongivande i skivhyllan har de få riktiga konkurrenter.

"Måne över Haväng", Ulf Lundell. Var den första Lundell-skivan som jag sträcklyssnade på, och som fick mej att börja lyssna vidare. Läste "Jack" också nångång i samma veva.

"Bruce Springsteen & The E Street Band Live 1975-1985", Bruce Springsteen & The E Street Band. Stackars alla er som inte sett den här konstellationen live, det är en fantastisk upplevelse.

"Hatful of Hollow", The Smiths. Utgiven 1984, men jag plockade upp den nångång 1988-89. Jag älskar fortfarande de här låtarna, särskilt "This Charming Man" och "Heaven Knows I'm Miserable Now". För mej är den här plattan också en plågsam påminnelse om hur det var att vara 15-16 och försöka passa in och ändå hitta sej själv...