Flockledare
Har just läst en av Cesar Millans (ni vet han som "talar med hundar") böcker för att förbereda mej för ett framtida hundägande. Jag är uppvuxen med hundar och har även haft hund i vuxen ålder, men det har aldrig blivit riktigt bra. Hundarna har bestämt i hushållet, pissat på stolsben, bråkat, bitit halvt ihjäl varann, inte kunnat vara i samma rum, inte kunnat vara ensamma hemma, inte kunnat åka bil och inte kunnat vara lösa.
Jag är grymt imponerad av Cesar Millan, och jag tror verkligen på hans metoder och ideér. Särskilt tanken om att hunden först och främst är ett djur, och därför inte tänker och agerar som människor. Den förstår inte vad människor menar, om vi inte lägger oss för att tänka som hunden. Hunden vill inte bli bortskämd med korvbitar, den vill jobba för att hitta sin mat. Den vill inte bli gullad med och tilltalad med hysteriska röster, då blir den stressad. Den vill inte bli buren, den vill vandra själv tillsammans med sin familj.
En sak har slagit mej här i Spanien; här ser man sällan hundar som går i koppel. Här går jyckarna lösa, 30 centimeter bakom hälarna på husse eller matte, mitt i stan tvärsigenom trafiken. Hundarna vet vem som bestämmer, och ägaren vet att hunden inte plötsligt kommer att galoppera ut i gatan och börja jaga en smattrande moped. Det finns ett avtal dem emellan.
Spanjorerna har inte heller sina hundar inomhus, och vi svenskar rynkar kraftigt på näsorna åt den spanska djurhållningen. Ryktet säger att man nyligen visat en dokumentär om spanska hundar i svensk tv. Jag har inte sett den, men kan tänka mej ungefär hur det såg ut. Och jag försvarar inte det!
Men faktum är att man ser på hunden som den ska betraktas, nämligen som ett djur. Jag är absolut för att man ska vaccinera sin hund, att man ska köpa friska valpar från seriösa uppfödare (rashundar som blandras) som veterinärbesiktigat hunden innan du får den. Man ska försäkra hunden så man kan ta den till veterinären om nåt händer. Och jag tycker inte det är ok att sätta hundar i skitiga hundgårdar. Eller som är fallet med många hundar i Spanien, låta dem trampa runt i sitt eget bajs fastbunden på garageuppfarten.
Jag tror vi i Sverige, och säkert på andra håll också, skämmer bort våra hundar ungefär som en curlingförälder skämmer bort sitt barn. Alltså genom att låta dem göra som de vill, utan gränser och regler, för att det blir synd om dem annars och att det är elakt eller kärlekslöst att försöka bestämma över en annan varelse.
Det är intressant att tänka i termer som "lugn och övertygande", "flockledare", "regler och begränsningar" även när det handlar om familjer, släkt och barnuppfostran. Onekligen kan man ha nytta av tankesättet också när det gäller att stå upp för sej själv i olika sammanhang. Ingen människa, eller hund heller för den delen, ska ha rätt att kliva rak över en eller jucka mot ens ben, om ni fattar liknelsen.
Jag är grymt imponerad av Cesar Millan, och jag tror verkligen på hans metoder och ideér. Särskilt tanken om att hunden först och främst är ett djur, och därför inte tänker och agerar som människor. Den förstår inte vad människor menar, om vi inte lägger oss för att tänka som hunden. Hunden vill inte bli bortskämd med korvbitar, den vill jobba för att hitta sin mat. Den vill inte bli gullad med och tilltalad med hysteriska röster, då blir den stressad. Den vill inte bli buren, den vill vandra själv tillsammans med sin familj.
En sak har slagit mej här i Spanien; här ser man sällan hundar som går i koppel. Här går jyckarna lösa, 30 centimeter bakom hälarna på husse eller matte, mitt i stan tvärsigenom trafiken. Hundarna vet vem som bestämmer, och ägaren vet att hunden inte plötsligt kommer att galoppera ut i gatan och börja jaga en smattrande moped. Det finns ett avtal dem emellan.
Spanjorerna har inte heller sina hundar inomhus, och vi svenskar rynkar kraftigt på näsorna åt den spanska djurhållningen. Ryktet säger att man nyligen visat en dokumentär om spanska hundar i svensk tv. Jag har inte sett den, men kan tänka mej ungefär hur det såg ut. Och jag försvarar inte det!
Men faktum är att man ser på hunden som den ska betraktas, nämligen som ett djur. Jag är absolut för att man ska vaccinera sin hund, att man ska köpa friska valpar från seriösa uppfödare (rashundar som blandras) som veterinärbesiktigat hunden innan du får den. Man ska försäkra hunden så man kan ta den till veterinären om nåt händer. Och jag tycker inte det är ok att sätta hundar i skitiga hundgårdar. Eller som är fallet med många hundar i Spanien, låta dem trampa runt i sitt eget bajs fastbunden på garageuppfarten.
Jag tror vi i Sverige, och säkert på andra håll också, skämmer bort våra hundar ungefär som en curlingförälder skämmer bort sitt barn. Alltså genom att låta dem göra som de vill, utan gränser och regler, för att det blir synd om dem annars och att det är elakt eller kärlekslöst att försöka bestämma över en annan varelse.
Det är intressant att tänka i termer som "lugn och övertygande", "flockledare", "regler och begränsningar" även när det handlar om familjer, släkt och barnuppfostran. Onekligen kan man ha nytta av tankesättet också när det gäller att stå upp för sej själv i olika sammanhang. Ingen människa, eller hund heller för den delen, ska ha rätt att kliva rak över en eller jucka mot ens ben, om ni fattar liknelsen.
Kommentarer
Trackback
