flyttbloggen

Jag kommit att älska matbutikerna här i Spanien. Här finns så mycket gott! Men man måste komma till rätt butik. Och man måste lära sej att andas genom munnen, för att slippa känner lukten av alla lufttorkade skinkor!

Det är konstigt att man i ett land där det finns så mycket fina frukter och grönsaker, inte vet hur man hanterar dem. I den butiken som ligger närmast oss (den tyska kallar vi den), är grönsakerna så bedrövliga att jag oftast inte handlar någonting sånt där. Vilket känns väldigt konstigt, att bara gå förbi hela den avdelningen i en affär, är sjukt för mej. Häromdan köpte maken en paket med sex tomater där, som alla var frusna. Omogna, stenhårda tomater har man ju fått i Sverige, men aldrig frusna!

Jag handlar mest på spanska matvarukedjans butiker, det finns såna butiker överallt. Och de är riktigt bra. Frukt och grönsaker är jättefina, köttet fräscht och fiskdisken smått magisk.
Många undrar om vi äter mycket annorlunda här mot vad vi gör i Sverige, och om vi lagar mer mat hemma när jag har mer tid. Men faktum är att jag alltid lagade middag varje dag, även när jag jobbade. Och om jag jobbade kväll, lagade maken mat. Skillnaden är nog att vi äter mer rent kött här; mindre korv, färs och färdiga frysta köttbullar och hamburgare. Här finns inte så mycket fruset kött att köpa över huvudtaget, allt är färskt. Mer grönsaker och frukt blir det också förstås. Det finns ingen anledning att gå över på frysta grönsaker på vintern, som vi ofta gör i Sverige. Här är säljer man säsongens grönsaker. Alltså det finns inga apelsiner på sommaren och inga vindruvor på våren, för att - hallå! - vindruvor mognar på hösten! Det måste vara miljötänk på allra mest självklara nivån.

Vi äter mer på restaurang här. Det beror nog främst på att barn är så välkomna på restaurangerna, och det är jättetrevligt. I söndags var vi ute med goda vänner och åt på ett ställe i grannbyn. Där finns en stor uteplats med fiskdamm och sköldpaddor, där barnen kan vara och leka. Vid bordet blir de skojjade med och ruffsade i håret av personalen. Som vuxen kan man koppla av på ett annat sätt när det inte behöver vara högkyrklig stämning när man ska äta middag. Många restauranger har till och med pool, där barnen kan bada medan man väntar på maten.

I Sverige är vi så ovana att äta ute på kvällar och helger, att folk klär upp sej och harklar sej ordentligt innan de kliver in på restaurangen. Vi var en gång på Hotel Borgholm och åt när barnen var 7 och 5 år. Där kunde man inte ens få fram en ren enkel fiskbit till lilla E, det slog väl slint totalt i gourmetköket då.
Sonen, som alltid vill ha en köttbit, har till och med blivit nekat det i Sverige med ursäkten att det inte finns med på barnmenyn. Vad är det som säger att man inte kan halvera en vuxenportion av till exempel spaghetti carbonara och servera den till ett barn? Det övergår mitt förstånd.

Om du kommer till Mallorca måste du prova det här:

Hierbas. En underbar grön eller svart örtlikör gjord på ön. Oftast får man den efter maten som färdknäpp.
De gröna oliverna. Bäst är manzanilla-varianten, tycker jag. Men det finns också en underbar krossad snabbmarinerad sort, som man får till bröd innan maten.
Pa amb Oli. Bröd med olja, traditionell lunchmat med uråldrigga anor. Mallorikinskt fullkornsbröd, oliver, olivolja, salt och lufttorkad skinka. Tro mej, man står sej en hel dag på det!
Sobrasada. En slags pastej/bredbar korv, gjord på fläskkött och kryddad med paprika. Mustigt och jättegott!