Sssccchhh...
Efter mitt tredje besök på vårdcentralen idag, är jag övertygad: man bryr sej inte så mycket om sekretess inom sjukvården i Spanien.
Det är inte så jädrans noga om man överlämnar alla medicinerna ute i väntrummet (här kan man få en del medicin direkt i handen av doktorn, ganska praktiskt), bland allt folk, och berättar varför patienten ska ta dem. Och ur och när...
Man står och köar vi kassan alla tillsammans, som en stor familj! "Hej, hej jasså du har grus i pinket igen? Ojoj..."
Sen får man gå in på toa och kissa i en burk för att sen sitta med den i handen i väntrummet en bra stund innan man får lämna den ifrån sej. Ingen tvekan om varför man är hos doktorn...
Ytterligare ett väntrum hamnar man sen i, utanför utvald doktors mottagningsrum. Mellan patienterna, rullar doktorn fram med sin kontorsstol till den halvöppna dörren och hojtar patientens namn ut i väntrummet. Och även om man sen stänger dörren bakom sej, hörs allt man säger ut genom den lövtunna dörren.
På det hela taget är det inte så noga alltså. Och jag tänker på att vi kanske är lite knasiga i vår dubbelmoraliska hemlighet i Sverige; vi som inte kan berätta vad vi röstar på för parti, men samtidigt inte drar oss för att tala om vad vi ska göra på toa. Som är rädda för att folk ska få reda på om vi haft skabb, men samtidigt glatt berättar om vi rakar den nedre frisyren eller inte.
Ändå vill jag gärna säga"Sssccchhhh!" på spanska vårdcentralen. Och undra om jag få slippa vänta halva dan nästa gång?
Det är inte så jädrans noga om man överlämnar alla medicinerna ute i väntrummet (här kan man få en del medicin direkt i handen av doktorn, ganska praktiskt), bland allt folk, och berättar varför patienten ska ta dem. Och ur och när...
Man står och köar vi kassan alla tillsammans, som en stor familj! "Hej, hej jasså du har grus i pinket igen? Ojoj..."
Sen får man gå in på toa och kissa i en burk för att sen sitta med den i handen i väntrummet en bra stund innan man får lämna den ifrån sej. Ingen tvekan om varför man är hos doktorn...
Ytterligare ett väntrum hamnar man sen i, utanför utvald doktors mottagningsrum. Mellan patienterna, rullar doktorn fram med sin kontorsstol till den halvöppna dörren och hojtar patientens namn ut i väntrummet. Och även om man sen stänger dörren bakom sej, hörs allt man säger ut genom den lövtunna dörren.
På det hela taget är det inte så noga alltså. Och jag tänker på att vi kanske är lite knasiga i vår dubbelmoraliska hemlighet i Sverige; vi som inte kan berätta vad vi röstar på för parti, men samtidigt inte drar oss för att tala om vad vi ska göra på toa. Som är rädda för att folk ska få reda på om vi haft skabb, men samtidigt glatt berättar om vi rakar den nedre frisyren eller inte.
Ändå vill jag gärna säga"Sssccchhhh!" på spanska vårdcentralen. Och undra om jag få slippa vänta halva dan nästa gång?
Kommentarer
Trackback
