Valldemossa
Chopin och George Sand. Vintern 1838. Litteratur- och kulturhistoria. Chopin led av tuberkulos och Sand skrev sin berömda bok "En vinter på Mallorca". De var inte gifta, vilket retade lokalbefolkningen som ska ha frusit ut paret.
Chopin bodde i en cell (inte i finkan alltså, utan en klostercell) på klostret, och där var jag faktiskt i höstas och snodde en stickling från en blomma på altanen. Kittlande tanke att växtens förfader kan ha beundrats av kompositören.
Klostertornet i Valldemossa.
Jag har vid det här laget varit i den här vackra lilla staden tre gånger. Alla som reser till Mallorca och vill se nåt annat än stränder, ska åka hit, tycker jag. Vägen dit är lätt att köra, endast sista halvmilen är lite krokig.
Utsikt från staden mot dalen. Det som ser ut som en pool, är en bevattningsdamm. Dessa finns det gott om i bergen, liksom terrassodlingar.
Överallt från staden har man en fantastisk utsikt mot dalen och över slätten med Palma i fjärran. Från Valldemossa kan man sen ge sej på lite mer mastiga vägar tillbaka. Antingen kan man köra söderut mot Andratx och våra hemtrakter. Då hamnar man i ytterspåret på en minst sagt vindlande väg som hänger på kanten av ett stup nästan hela sträckan.
Mot norr kan man köra mot Deía, en helt osannolik by, som ligger som fastklistrad mot bergsväggen. Endast vägen som man åker dit på, skiljer byn från ett magnifikt stup ner mot havet. Från Deía, kör man sen ännu en bergsväg ner mot Sóller. Ta ett piller innan, om du är åksjuk!
Båda rutterna bjuder på helt fantastisk utsikt över turkosblått vatten, oliv-, mandel- och citronlundar, magnifika villor på bergstoppar och bymiljöer som passar på vilket vykort som helst.
Pelargonerna blommar för fullt i Valldemossa. På den här restaurangen åt jag en väldigt god spansk omelett i somras, de har en jättemysig uteservering i skuggan av ett antal stora lindar.
Chopin bodde i en cell (inte i finkan alltså, utan en klostercell) på klostret, och där var jag faktiskt i höstas och snodde en stickling från en blomma på altanen. Kittlande tanke att växtens förfader kan ha beundrats av kompositören.
Klostertornet i Valldemossa.
Jag har vid det här laget varit i den här vackra lilla staden tre gånger. Alla som reser till Mallorca och vill se nåt annat än stränder, ska åka hit, tycker jag. Vägen dit är lätt att köra, endast sista halvmilen är lite krokig.
Utsikt från staden mot dalen. Det som ser ut som en pool, är en bevattningsdamm. Dessa finns det gott om i bergen, liksom terrassodlingar.
Överallt från staden har man en fantastisk utsikt mot dalen och över slätten med Palma i fjärran. Från Valldemossa kan man sen ge sej på lite mer mastiga vägar tillbaka. Antingen kan man köra söderut mot Andratx och våra hemtrakter. Då hamnar man i ytterspåret på en minst sagt vindlande väg som hänger på kanten av ett stup nästan hela sträckan.
Mot norr kan man köra mot Deía, en helt osannolik by, som ligger som fastklistrad mot bergsväggen. Endast vägen som man åker dit på, skiljer byn från ett magnifikt stup ner mot havet. Från Deía, kör man sen ännu en bergsväg ner mot Sóller. Ta ett piller innan, om du är åksjuk!
Båda rutterna bjuder på helt fantastisk utsikt över turkosblått vatten, oliv-, mandel- och citronlundar, magnifika villor på bergstoppar och bymiljöer som passar på vilket vykort som helst.
Pelargonerna blommar för fullt i Valldemossa. På den här restaurangen åt jag en väldigt god spansk omelett i somras, de har en jättemysig uteservering i skuggan av ett antal stora lindar.
Kommentarer
Trackback
